Aftonbladet – 16 mars 1849, sida 2

onom befordrad til ordinarius. Kan hanl! lessutom härigenom få innehafva två statensj: jenster, så är allt väl beräknadt. Vederbö-l ande borde dock inse, att dylika konsidera-; 10ner skola menligt inverka på göromålens. sång inom ett embetsverk, samt väcka obenagliga intryck hos något hvar, som önskar utt lag och rätt må i allt gälla mera än godycke och favoritskap. Asos PROF. S. LOVÄZNS FÖRSTA FÖRELÄSNING. Att med stor fullständighet redogöra för dessa tterst intressanta föredrag kan ej en tidnings trånga utrymme tillåta; det bör endast blifva fråga om att ippteckna ett och annat af det märkligaste och vigigaste för att tjena till ledning för minnet, som serna skall många gånger gå tillbaka till dessa stunler och återkalla åtminstone något af det underbara, om naturforskningen uppdagat, och hvilket profesor Loven på eu så enkelt och värdigt sätt framtäller, förtydligadt genom kostbara och ovanligt väl utförda afbildningar. Vi följa i dag gången af det örsta föredraget. Professorn angaf, genom en kort in!edn huruedes den lefvande naturen väl synes, för även den ytligaste uppfattning, vara en oändlig sammansättning af varelser, hvilka, buru skiljda i sina forn:er,! hur mångfaldiga i sin historia de än må vara, dock alla Iyda en och samma lag, bestämmas efier enahanda ordning. Från det ens med mikroskoper knappt skönjbara djuret till menniskan, märka vi väl ett oradvis uppstigande i utveckling; men hos dem alla urskilja vi inre bildningar samt organer för svagare eller starkare rörelse, för större eller ringare förmåga af känsel. Dessa olika naturalster tänkte man sig fordom så sinsemellan ordnade, att de utgjorde likasom en enda sammanhängande kedja, der länk flätades i länk; på det oorganiskas steniga grund bredde sig först de ofullkomligare växterna, dernäst de högre utbildade; ofvan dem bildade djuren i stigande utveckling fortsättning, tills högst af alla menniskan framstod. Då för tiden kände man ett ojemförligt ringare antal af lefvande väsen, men ju mera vår synkrets inom naturens omätliga rike vidgar sig, ju klarare blir det att naturforskningen har en annan uppgift, än att följa denna kontinuitetens stela riktning. Den måste fastmera först aktgifva på, huru det gifves en mångfald af fristående grupper, hvar och en uttryckande någon viss organisationsid: (så är t. ex. Örnen, Svalan, Strutsen och Ankan blott olika yttringar af samma grundide: Fågel, o. s. V.), hvilka sins emellan närma sig till, men aldrig öfvergå uti hvarandra; de uppgå dock i nu större organisationsidier: djur och växter, hvilka åter sammanfalla under den högre iden: organism. Så blifver naturen för menniskan omfattad i ett system, der lifvet uttrycker sig genom delarnes frihet. — All sann naturforskning har till sin första uppgift, att likasom bokföra de oräkneliga alstren, rikta sin uppmärksamhet ej blott på det lilla fragment af den natur, hvarmed Skaparen beklädt vår iord, sådan den nu är, utan ock på den, hvilken före vår historia, i kanske ännu mångfaldigare former än den nuvarande, gått under och nu qvarstår i djupet af våra berg eller jordlager. Derpå öfvergick professorn till angifvardet af de ämnen, som för hvarje gång skulle afhandlas, och antydde, att föremålet för denna aftons föredrag skulle blifva de lägre djuren. De hafva fått denna benämning ej derföre, att de äro mindre fullkomligt konstruerade, utan emedan de längst aflägsna sig från djurrikets slutpunkt, menniskan. Det är denna del af de lefvande varelserna, som längst undandragit sig forskårnes uppmärksamhet, men som på de sednaste tider lemnat de flesta och märkligaste upptäckter — Första länken af dem utgöres af Infusionsdjuren, under hvilke! namn bildningar såväl af djur som växter torde vara sammanblandade. De förekomma öfverallt, der organiska ämnen äro stadda i upplösning, i salt och sött, nästan aldrig i rent källvatten, äga en vidsträckt utbredning samt en högst märkvärdig byggnad och lefnadshistoria. Väl omtalas i gamla tider dessa smådjur: men först när menniskoögat blef i stånd att väpna sig med mikroskopet, öppnades denna i sin litenhet stora verld och framlade sina förvånansvärda fenomener. Redan i början af 4600-talet hade man uppfunnit teleskoper, men 4648 konstruerades det första sammansatta mikroskopet, hvilket dock snart såsom föga brukbart, öfvergafs för det enkla, en dubbelkonvex lins. När Caricsius uppträdt med sitt filosofiska system, der han antog universum sammansatt af otaliga atomer, svängande sig i hvirfiar inom hvarandra, ville Löwenhoeck —4725), som länge sysselsatt sig med att slipa linser, hafva rTeda på dessa atomer, såg i den vattendroppe han undersökte, en otalig massa Jefvande väsenden (animalcula) — och trodde sig hafva funnit verldens atomer. Väl emottog man i Paris och London hans uppgift, att i on enda vattendrsppe 10,000 djur lefva och svärnia, stsom ett skämt; men-han svarade med alt icke kott 20 006, utan mer än 9 miilioner, der kunna äga sin bostad. Löwenboeks efter ögonmått gjorda beräkning är ej för öfverdrifven, och liksom efter teleskopets konstruering Galilet spanade och fann nya himlakroppar, så framstod bredvid den gamla en liten verld, lika stor som den kända. Men ännu kunde man icke upptäcka någon inre organisation. Linne, som satte allt i ett inre samband, som utgick från det speciella och höjde sig till det allmänna, tviflade först på dessa varelsers tillvaro, men sedermera, öfvertygad derom, uppförde dem såsom djurrikets sista slägte, betecknade det med ordet Chaos och satte vid hvarje då känd art ett frågetecken, att utplånas af de framtida undersökningarnes vunna kännedom. Buffon deremot, som lade föga vigt på upptäckter och deras systematik, men satte all förträfflighet i stilen, gaf grunden till det sist förflutna århundradets hela naturforskning, i det han vältaligt skildrade dessa små väsenden såsom de första utkasten till den lefyande organismen. Lönvenhoek, som allt närmare ville intränga i naturens mysterier, göt vatten på pepparkornen, undersökte infusionen — och fann deri djur, hvaraf såsom cen naturlig slutföljd antogs, att de voro delar af det organiska ämne, hvaraf pepparns lukt och smak bestod och som blifvit frigjordt genom infusionen. Den stora uppmärksamhet detta väckte, lockade till undersökningar. Man infunderade allt: växter, animaliska ämnen, gråsten, flinta — men särdeles tyckte man sig finna dessa djurs närvaro hos aromatiska och narkotiska ämnen, och nu antog man, att deras ägg sväfvade osynliga omkring och nedföllo i allt vatten... Man kokade detta för att vara säker, man tillsatte syror etc., och har kommit till den erfarenheten, att nästan öfverallt kunna dessa djur uppkomma, utom i lufttomt rum. Men så länge mikroskopet ännu saknade sin behöfliga fulländning, låg hela denna natur, oaktadt Möllers utomordentliga försök och upptäckter, förklarad såsom utkast till de organiska Yäsendena, i mörkret; men när Frawuenhofer, Amici. Chevalier m. 9., gifvit mikroskopet den närvarande förträfligheten, kunde ett klarare ljus breda sig deröfver, och det är synnerligast genom Ehrenbergs outtröttliga arbeten och undersökningar vi nigot litet initierats idenna djurklass historia.