Aftonbladet – 16 mars 1849, sida 2

schiölds efterträdare. Lifmedikus Retzms blef nemligen då utnämnd till ordinarie professor, ehuru frågan om allmänna barnbördshusets re organisation just då var beroende af Kongl. Maj:ts pröfning; och ehuru adjunkten Eliiot under professor Cederschiölds sednaste lefnadstid till hufvudsaklig del, samt efter hans död helt och hållet bestridt de åligganden, hvilka tillhöra såväl professorn som direktorn: sålunda var fullt qvalificerad att blifva tillförordnad prefessor intill dess reorganisationsfrågan blifvit afgjord. Men han hade då, efter vanlig praxis, varit ansedd såsom sjelfskrifven ordinarius, hvilket icke väl passat in i beräkningen. Saken förändras föga deraf, att i lifmedikus Retzii fullmakt förhehåll lärer blifvit gjordt, atl utnämningen icke skulle lägga hinder ij vägen för en möjlig reorganisation af sjelfva inrättningen. Tvenne ändamål kunde afses med tillförordnade tjenstemän: att göra dem mer beroende af ordförandens godtycke; samt att då en favorit, som till platsen icke är qvalificerad, skall framhållas, på detta sätt skaffa honom meriter och sedan utan för stort uppseende fi honom befordrad till ordinarius. Kan han dessutom härigenom få innehafva två statens tjenster, så är allt väl beräknadt. Vederbörande borde dock inse, att dylika konsiderationer skola menligt inverka på göromålens gång inom ett embetsverk, samt väcka obehagliga intryck hos något hvar, som önskar att lag och rätt må i allt gälla mera än godtycke och favoritskap. Er tea a