Aftonbladet – 15 mars 1849, sida 2

konkurrens orsaka förlust för dem som inz sticka penningar i en sådan anläggning. För det första observeras då, att Götheborgstidningen i sin varning emot nya anläggningar glömt bort, att ett spinneri nyligen uppbrunnit, och att då alla bomullsspinnerierna hittills haft frisk afsättning, måste en sådan äfven kunna påräknas hädanefter, åtminstone för en lika stor ny anläggning, som den uppbrunna. Åtgången måste också öfver hufvud stiga årligen, snarare än falla, då folkmängden ökas med minst 30,000 om året. Vidare synes den invändning vara mycket svag, som Götheborgstidningen uppställt emot Aftonbladets anmärkning att ett stort utrymme för konsumtion af garn skulle uppstå genom ett eller flere mekaniska väfveriers anläggning. Götheborgstidningen säger nemligen, att det är ganska ovisst huruvida något nytt mekaniskt väfveri kommer att anläggas. Med all aktning för vår yrkesbroder, tillåte vi oss härvid yttra, att ett närmare studerande af bomullsnäringens natur utan tvifvel skulle bringa honom på andra tankar. Först och främst är det gifvet, att i samma mån priset på garnet är billigt, i samma mån utsträcker sig äfven husslöjdsväfnaden; men derjemte är det ett faktum, som Aftonbladet redan vidrört, att sådant slätt, tryckt bomullstyg, som kallas shirting, i denna stund betalas i hufvudstadens butiker dubbelt emot hvad den kostar i London Ar det då troligt, att en så enorm Pprisskilnad, gynnad af fortfarande förbud, och i hvars ställe, om det upphäfves, man kan vara säker att en ansenlig skyddstull i allt fall inträder, icke skulle locka till anläggning af mekaniska väfverier? Man kan egentligen antaga tvenne orsaker, hvarföre dessa väfverier icke hittills kommit mera i bruk, än de verkligen äro det. Den ena orsaken är, att spinneriegarne förtjenat så stora summor och haft så rask afsättning på sitt garn, att de icke för egen del behöft tänka på någon väfverianläggning; men den andra och måhända vigtigare har utan tvifvel varit den obekantskap, som i allmänhet är rådande angående naturen af en sådan anläggning. De flesta, som höra beskrifvas hvad det vill säga att anlägga ett bomullsspinneri, hvilken omtanka, skicklighet och kapital dertill erfordras, töreställa sig vanligen, att anläggandet af ett väfveri skall vara förenadt med lika stora svårigheter. Detta är dock en stor villfarelse. Hvar och en, som har ett litet vattenfall, hvarmed tre eller fyra par stenar vid en vanlig mjölqvarn skulle kunna drifvas, kan med en sådan vattenkraft drifva 100 väfstolar, och kapitalanläggningen dertill öfverskrider föga den af en väl inrättad mjölqvarn; men på många ställen skulle det löna sig vida mera, samt gifva en god arbetsförtjenst. Om man antager — och detta torde icke vara öfverdrifvet — att 10 alnar bomullstyg öfver hufvud förbrukas på hvarje person af befolkningen, hvilket i summa skulle utgöra 30 millioner alnar, så finnes detta till en början lemna tillfälle till ett rätt vackert antal stolars verksamhet. En annan omständighet är, att intet enda spinneri ännu sysselsatt sig med tillverkning af fina bomullsgarner, hvaraf en stor qvantitet importeras, och som skulle kunna lika väl inom riket tillverkas. Att sådant ej hittills skett kommer deraf, att större vinst naturligtvis varit att hemta på de grofva garnen, så länge de funnit oinskränkt afsättning till höga priser, emedan skyddstullen för dem gifver ett enormt procentiskt förhållande till varans värde. Men det är gifvet, att i samma mån marknaden för det gröfre garnet kommer att fylla sig, skola äfven spinnerierne tänka på att producera finare garner. Den vigtigaste omständigheten, som vederlägger de framkastade farhågorna, har; Götheborg: tidningen emellertid alldeles förbigått, neml. den att om nattarbetet i bomullsspinnerierna, hyvilket i England är förbjudet genom formlig lag i anseende till erfarenheten om dess menlig: inverkan på de unga arbetarnes både helsa oci moral, skulle upphöra äfven här i Sverige, elle: åtminstone skulle inskränkas så, att arbetstider icke blefve mer än 46 timmar af dygnets 24 då ändock 2:ne uppsättningar af arbetare kun de bibehållas, så skulle en minskning i mas san af produkter deraf uppkomma, fullt mot svarande tillverkningen vid ett par nya spin nerier. Måhända kan detta tillfälle för öfrigt ick olämpligt begagnas för att återupptaga den sto ra, under sistförflutna riksdag mycket ventile rade frågan, huruvida icke de svenska garn spinnerierna, om de drifvas med behörig insig och hushållning, böra kunna gifva en vacke profit äfven med en mindre hög import-tull p utländskt bomullsgarn, än den närvarande. Lå tom oss i första rummet här ihågkomma, at en lag nu är antagen i England, som förbjude arbetares sysselsättande mer än 40 timmar on dagen i spinnerierna. Då någon sådan lag ick Thär existerar, och den svenska fabrikanten följ laktligen, äfven om det egentliga nattarbete Tupphör, alltid kunde sysselsätta tvänne uppsätt Tningar af folk, 8 a 9 timmar hvardera, och så TIlunda hafva fabriken i gång ifrån kl. 4 or morgonen till kl. 40 på aftonen, så är det klar latt denna skilnad, till förmån för den svensk Ifabrikanten, bör fullt uppväga den möjligt lvis större anläggningskostnaden och räntan fö ln AraniganrAaA ALA Arnage af råämnaAat TP acwul