Aftonbladet – 15 mars 1849, sida 2

ENN ENARE SES ISEN Med svårighet uppreste han sig, men understödd a ystern, förmådde han ändtligen lemna den fasaväckand soning, der han varit prisgifven åt våldet, hatet ocl vimnden. Man klandrar romanförfattares öfverdrifna skildringar nen kunde fängelsemurarne tala, så skulle den rikaste fan asi ej mäkta frammana fjerdedelen af de gräsligheter, de: örefallit. Då de utkommit på gatan, märkte Margreta rätt vä mura flera af hennes bekanta, dem nyfikenheten lockat til önstren, hastigt drogo sig tillbaka, för att ej nödgas hels: Dock blefvo dessa pilar uddlösa, de studsade tillbak: mot det fastaste af alla pantsar, mot kärlekens. Ändtligen uppnådde de det rum, hon vid brodrens ar restering hyrt i staden, för att vara honom närmare. Ho lät honom straxt intaga sängen, tillkallade fältskärn, son skött honom i fängelset, och ägde den tillfredsställelsen att under sin ömma omvårdnad se sin brors helsa dagh gen förbättras. FYRATIONDE KAPITLET. General Mörner hade ingalunda förgätit den Prytzisk saken. Genom vän och väns vänner hade han sökt för bereda upphäfvandet af lejden, men sjelf hittills icke funni tillfälle att tala vid konungen derom. Man inväntade dess utom vidare nödvändiga underrättelser till grund för si begäran, och dessa uteblefvo icke länge. Duwald hade nemligen lagt märke till Prytzens oför sigtiga uttryck: godtycke och tyranni, utsmyckat dem p det lämpligaste, såsom icke, enligt Prytzens mening, syftar de på orättrådiga domare, utan såsom sagda mot konunger person. Efter erhållandet af detta bref, äfvensom ett i samm irende ifrån sin svåger grefve Ekeblad, tyckte sig Mörne säker om framgången af sitt företag, och beslöt att gena gripa saken an. Tillfället var icke heller ogynsamt. Carl hade redan fjorton dagar legat overksam för Christiania, och företc nästan dagligen spatserridter i bergen och dalarne deron kring, dels för att förkorta tiden, dels ock kanhända, fi att söka utplåna det hat, som norska folket hyste m svenskarne.