Aftonbladet – 14 mars 1849, sida 2

FORTSÄTTNING AF PROTOKOLLET I MARTIN-AROSINSKA MALET. Den 49:de Februari 1849. S. D. Efter upprop af det till denne dag uppkjutne mål angående häktade landtbrukaren Anders August Arosin eller Martin, inställde sig, i närvaro af från häktet upphemtade Arosin, så väl allmänna iklagaren stadsfiskalen de Berg, som pigan Johansson, ogifta Lovisa Berg, pigan Borgström, handelsbetjenterne Lithander och Beve, drängarn: Andersson och Kjellstrand, arbetskarlen Bergström samt stadsgevaldigern Thomasson; och blef till en början rättens den 42 i denne månad, förde protokoll för dem till justering uppläst samt utan annan anmärkning lemnadt, än att stadsfiskalen de Berg förklarade, det hans yttrande angående den då företedde annotationsboken ej borde förstås så som skulle han hafva medgifvit det boken icke i något afseende möjligen undergått förändring sedan den i kongi. poliskammaren förevisades, utan endast att de delar deraf, som i kongl. poliskammaren utgjort föremål för stadsfiskalens uppmärksamhet, nemligen de utgiftsposter, som funnos antecknade under rubrik diverse, voro i oförändradt skick; tilläggande nu uppå derom framställde frågor pigan Johansson till sin förr afgifne berättelse, att Arosin så mycket säkrare vore fader till det af henne framfödde barn, som han och Johansson, enligt hvad Johansson nu erinrade sig, med hvarandra haft olofligt umgänge till och med några gånger cfter den 42:te Januari sistlidet år, ehuru Johansson icke kunde med visshet uppgifva när sådant sednast ägt rum; att Arosin vid det tillfälle då Johansson aflemnade barnet, väl till henne yttrat att den qvinnan, som skulle emottaga detsamma, väntade nere å gården, men att, enär Johansson, då hon jemte Arosin gått öfver gården upp till hans rum, icke varseblifvit någon qvinsperson, det icke kunde falla henne in att vid bortgåendet efterse nämnde qvinna; samt att Johansson icke kunde uppgifva nägot skäl, hvarför vid den undersökning, som Johansson, Berg och Borgström gemensamt anställt ä Arosins rum, de bägge medlersta lådorne uti den derstädes befintlige byrån icke blifvit öppnade. Erinrade om edens vigt och tillsporde huruvida de på densamma kunde taga sanningen af sine vid förra rättegångstillfället aflagde och nu för dem Uppläste berättelser, vitsordade samtlige vittnena, efter tvänne genast verkställde rättelser, riktigheten af hvad protokollet, angående hvar och en af dem innehölle; hyarjemte de, på särskilda frågor, till sina vittnesmål vidare tillade: Berg, att då hon den o:dra sistlidne Januari jemte Johansson första gången inkommit på gården till det af Arosin bebodde hus och der mött Borgström, denna, som haft i sitt sällskap en annan för Berg obekant qvinna, väl följt samma person öfver gården, men straxt derpå återkommit, och att Johansson och Berg under de få ögonblick Borgström varit borta, stått nedanför trappan, som ledde upp till Arosins rum, hvarföre Berg med säkerhet kunnat iakttaga att ingen under den tiden gått uppför nämnde trappa; att Berg under det hon uppehållit sig å gården der sett åtskillige karlar, men deremot ingen qvinna, utom den med hvilken Borgström varit i sällskap; samt att Berg, efter det Johansson uppgått till Arosins rum, hört denna, under det hon bultade på dörren, ropa, som orden fallit: Lät upp, det är jag, Och kunde Berg lika litet som Johansson uppgifva orsaken, hvarför vid hennes, Johanssons och Borgströms gemensamma besök i Arosins rumide tvenne nedersta lådorne i byrån icke blifvit undertsökte. Borgström, all vid Arosins ankomst till huset AM 62 vid Hornsgatan den 30:de sistlidne Becember det redan varit full skymning så att Arosin sedermera omöjligen, kunnat hinna till Kornhamn förr än mörkret inbkrutit; att Borgström, då hon, jemte Berg stad