Aftonbladet – 14 mars 1849, sida 2

of af dylikt understöd, låta, såsom förlag till berifvande af arbete, handtverk eller näring, hvariland serskildt må nämnas anskaffande af verktyg ch arbetsmaterialier, som ej från härvarande arjetsinrättningar utlemnas, meddela räntefria lån till xelopp af högst 25 rdr bko för hvarje person, emos vorgen eller annan säkerhet, som ordningsnämnden röfvar och antager, samt med skyldighet för lånagaren att successive och inom den tid ordningsnämnden, med afseende å lånets belopp, personens elägenhet och öfrige förekommande omständigheter, hvarje serskildt fall bestämmer, den erhållna förträckningen återgälda; och torde ordningsnämnderne å sig uppdraget att uppgöra och till stadsnämndens astställelse föreslå de reglementariska föreskrifter i frigt, som i och för ifrågavarande utlåning kunna rfordras, under iakttagande att, då förlust på utlåingen uppkommit, afskrifning af beloppet ej får ga rum förr än stadsnämnden, uppå vederbörande yrdningsnämnds framställning, derom beslutat. Kommitterade föreställa sig, att en summa aft. x. 10,000 rdr bko skall blifva för det afsedda änlemålet tillräcklig, och våga derjemte uttala den örhoppning, att, om en uppmaning skedde till hufvudstadens välgörande allmänhet att med välvilja omfatta ofvanberörde gagneliga företag, frikostiga bilrag till detsammas utförande icke komma att uteolifva. I följd af sin ställning saknar den mindre bemedade nästan alltid utväg, att om hösten inköpa sitt vinterbehof af ved och vissa andra förnödenheter, hvilka han derföre nödgas att under den kalla årsLiden, emot merendels högt stegrade priser, sig förskaffa ofta för det dagliga behofvet. Då detta, för den fattigare klassen serdeles tryckande och ofördelaktiga förhållande skulle, åtminstone i någon mån, kunna undanrödjas om hvar och en, som under våren eller sommaren till sparsamhetsföreningar i de af hufyudstadens församlingar, der dylika föreningar finnas, aflemnar penningar till insättning å sparbanken, och en sådan sin önskan dervid tillkännagifver, kunde under påföljande vinter, genom bemälde föreningars försorg, emot möjligaste lägsta pris erhålla ved och vissa slags matvaror, i värde motsvarande de insatta medlen, jemte den derå under tiden upplupna ränta, hemställa kommitterade, huruvida icke stadsnämnden skulle finna för godt att fästa sparsamhetsföreningarnes uppmärksamhet på nyttan och lämpligheten af omförmälda utväg för mindre bemedlade personers understödjande samt, i händelse sparsamhetsföreningarne skulle vilja ett slikt bestyr sig åtaga, anmoda dem att för hvarje år, efter beräkning af de för ändamålet disponible medel, antingen sjelfve gå i författning om inköp af ved och vissa födoämnen, t. ex. potatis, för att i ofyanuppgifna ordning vederbörande tillhandahållas, eller ock, om sådant skulle anses mera lämpligt, söka med styrelserne vid härvarande fattigvårds-inrältningar, der uppköp af ved och potatis ärligen verkställas, för att under vintern hje!pbehöfvande tilldelas, eller med direktionen öfver allmänna arbetshuset, der i dylikt syfte ved uti smärre mått hålles åt mindre bemedlade till salu, träffa aftal om utlemnande emot billigt pris af dylika förnödevheter, i utbyte mot polletter, som af sparsamhetsföreningarne för de insatta medlen utfärdas, äfvensom att med viktualiehandlare eller andra enskilde personer uppgöra så beskaffade öfverenskommelser i afseende å viktualiers tillhandahållande. Hvad angår frågan om befordrande inom hufvudstaden af ändamålsenligare matställen utan spirituosa, få kommitterade erinra, att spisanstalter, utan dermed förenad rättighet till försäljning af. bränvin och andra starka drycker, visserligen för närvarande finnas inom åtskilliga församlingar, men att, då åtminstone de flesta af dessa anstalter ej äro afpassade och ordnade uteslutande för den lägre arbetsklassens behof och sålunda ej kunna anses fullt motsvara ändamålet, det synes med allt skäl kunna ifrågasättas, huruvida de bidrag af allmänna fattigvårdsmedlen, som från stadsnämnden utgå till berörde inrättningars understödjande, böra i deras närvarande skick fortfara. Efter kommiiterades åsigt borde dylika bidrag endast ifrågakomma för sådana matställen utan spirituosa, som funnos på det sätt ordnade, att de i afseende å så väl lokal, som mathållning och portionspris, närmade sig förhållandet med de spisanstalter, hvilka af den lägre arbetsklassen vanligen besökas. Kommitterade tillstyrka, att vederbörande ordningsnämnders uppmärksamhet måtte hörå fästas, och kunna i sammanhang dermed ej underlåta att nämna, hurusom det otvifvelaktigt skulle i väsendtlig mån leda till nykterhetens befrämjande, om, genom förhöjd beskattning å all försäljning af bränvin, priset derå stegrades och således tillfället att erhålla denna dryck blefve försvåradt, samt om härstädes inrättades försäljningsställen, der, i bränvinets ställe, vissa närande drycker, t. ex. öl och porter, till lågt pris hölles allmänheten tillhanda, för hvilket ändamål understöd af fattigvårdsmedlen jemväl kunde lemnas i likhet med hvad nuvarande spisanstalter åtnjuta. Stockholm den 30 December 1848.