Aftonbladet – 8 mars 1849, sida 2

å se dessa så högst dyrbara fynd, och lära känna de nenniskor, som undandragit rådkammarn könungens förroende, och orsakat de nya, så misshagliga inrättninarne. Under tiden skola jag och herr Görarsson stadna fvar här. Knappast hade Hagman aflägsnat sig, innan kamreren atte sig i soffan och vinkade Göransson till sig. Kära Göransson! hvartNl denna ytterligare ödmjuket? Ni måtte väl kunna inse att jag, i drägten af proentare, ej vill vara annat än jag visar mig?, Nådige herre!l genmälte den tilltalade, bugande. Kalla mig icke så! Huru lätt kunde ni ej försäga er! Jtan kom och sätt er, jag har något högst vigtigt att neddela er, och för att obehindradt kunna det, har jag jortskickat Hagman... Göransson ! började han med ovanig mildhet i rösten. Ni vet sjelf att jag i fjol, efter terkomsten från Finsta, skänkte er mitt fulla förtroenle... jag ansåg mig hafva pröfvat er tillräckligt. Ert väl, ch er fortkomst har sedan legat mig om hjertat, och jag sal mig hvarken rast eller ro, förrän jag skaffat er den verkligt förmånliga leverantörsplatsen . .. Vid dessa sista ord flög ett ofrivilligt löje öfver Gö:anssons ansigte, hvilket kamrern naturligtvis ej låtsade närka, utan fortfor... . Och nu har ändteligen det ögonblick inträdt, då jag an belöna er utmärkta trohet, och föra er till ärans höjler. Ni kan göra eder ert fädernesland förbundet, och ned detsamma tillvinna er gunst af hela rådet, som ni ätt kan förstå önskar att straffa denne förrädare.n Göransson kände sitt hjerta hoppa af fröjd, men dertill ällade sig ock ett visst något, som betydligt afkylde denna slädje. Det var kännedomen om kamrerns karaktär, och hågkomsten af sitt mot honom begångna förräderi. Med låtsad tacksamhet och ödmjukhet begärde han få lel af sin nådige herres vilja. Det kan ej nekas att ju en rysning for utefter Göranssons rygg, då han förnam uppdraget... ,Hvad? Ni tycks tvchågsen? återtog kamrern med förändrad uppsyn. I sanning trodde jag icke, alt ni med begge händer skulle gripa efter elt sådant tillfälle alt göra lycka ! Men ... faran... nådigste herre!, . ,Hvilken fara? Då ni står under mitt, rådets och och srefve Mörners beskydd. .., Men ... kungen .. Jag trodde er nog mycket invigd i affärerna, för alt!