Aftonbladet – 8 mars 1849, sida 2

nom kamreren omsider. Vi ha ännu eit bref qvar, och hvem vet hvad der kan finnas af samma halt! Han uppvecklade det och läste: Hesselgren! Den som hedras med din vänskap och löftet om dir systers hand, har nödgats gifva vika för våldet, och fly ik en missdådare. Huru grymt har jag ej blifvit bedrasen i min tro på menniskor, derigenom att jag glömde utt de ej äro det, utan endast grefvar och friherrar. O ag borde hafva insett, då jag inför dem androg menskighetens sak, och de, med tomma fraser om medlidsamhet för det fattiga folket, besvarade mitt varma tal, al! let aldrig var deras afsigt att afbjelpa orättvisan, utar endast ett begabberi med både henne och mig; att del udrig var deras mening att lindra folkets nöd, utan en dast draga så på tiden, att jag ej reåtte hinna att kast: mig för konungens fötter... Men snart skall hämnden: timma s!å. Lyckligtvis har jag dokumenter i min ägo som skola bevisa de högre embetsmännens otagliga för tryck, det de mot folket utöfva, deras falhet för mutor och deras förrädiska afsigter mot konungens helgade per Son . .. Du undrar-visst, hvar jag funnit en tillflyktsort, mei med dyr ed har jag måst förbinda mig, attej ens mec en halfdragen ande yppa den. Jag bör icke med ett or syfta ditåt, ty jag känner ej detta brefs öde, och bokstaf ven qvarstår outplånligt. Alltnog... jag är i säkerhet och hoppas jag snart kunna visa mig offentligt. Mi syster, den goda Margreta, har lofvat alt sjelf hos konun gen bönfalla om lejd för mig, och erhåller jag den, v dem dål Hagman började åter deklamera, men: deråt lemnad kamreren ej den ringaste uppmärksamhet. Han fortfo att med ifver genomsöka lådorna och träffade slutligen p en lönnlåda, som innehöll åtskilliga bref ifrån Turkiet skrifna af en underofficer vid namn Broms, af hvilka mu tydigt kunde sluta till, att Broms varit den kanal, hvari senom en mängd underrättelser, dem ingen kunnat begrip furu, kommit konungen tillhanda. Hr öfverdirektör!, sade kamreren till den nu af hä penhet stumme Hagman. Nu hafva vi genomsökt göm morna, och herr öfverdirektören kan vittna, att intet blif vit härifrån undansnilladt, och ingenting hitlagdt. Ha emedlertid godbeten att genast skyndå till kongl. rådet, n vet hvilket, han nickade härvid, emedan han i leveran törens närvaro ej ville uttala namnet, att äfven han mått