Aftonbladet – 7 mars 1849, sida 2

stores tid, har gifvit många anledning att tro på ett verkligt fördrag mellan Storbritannien och Preussen, äfvensom ett motsatt rysktösterrikiskt. Andra vilja likväl deruti blott se preliminärerna till ett möjligtvis tillämnadt förbund. Allt detta är väl ännu blott gissningar, men emedlertid är det ett faktum att sedan några dagar ifrigt arbetas i krigsministeren i Berlin, hvilket äfven gör ryktena om tillämnade truppafsändningar till gränserna mycket troliga. I Mänchen har ministerkrisen tills vidare slutat på så sätt, att ministern Beisler förkunnade kamrarne att konungen beslutat prorogera dem på någon tid, på det han måtte få tillfälle att egna sig åt den nya ministerkombinationen. Hvarjehanda andra skäl, som dock tyckas vara förebragta mera för omslags skull, omtalades äfven, såsom att flere ledamöter af kamrarne troligen önskade närvara i Frankfurt under der nu pågående vigtiga förhandlingar 0. s. v. Prorogationen skulle dock icke taga sin början förr än kamrarne först fattat beslut i ett par under behandling varande ämnen. I Hannover har uppskof med ministerkrisens afgörande tillkommit på så sätt, att i det förenade utskott från båda kamrarne, som skulle sammanjemka kamrarnes tankar om grundrättigheterna, har ett förslag blifvit af de ministeriella framstäldt, mot hvilket oppositionens hufvudman deputeranden i andra kammaren Lang icke förklarat sig. Detta förslag innehöll: 1) den kgl. regeringen uppmanas och befullmäktigas att genast och oförkortade kungöra tyska folkets grundrättigheter tillika med lagen af den 27 Dec. f. å.om deras införande i enlighet med 2 af landsförfattningslagen; 2) att en gemensam kommission af 7 ledamöter af hvardera kammaren skulle nedsättas för att afgilfva betänkande rörande de öfrige af ministeren framställda förslag. Från Dresden skrifves att den gamla ministerens försök att slå sig ut med kamrarne och kamrarnes önskan att ministeren i det möjligast längsta måtte hålla sig qvar hafva båda misslyckats. Kamrarna kommo nästan alldeles icke ministrarne till mötes, så att det omöjligen kunde lyckas de sednare att vinna ett moraliskt inflytande på de förra. Således afträdde den förra ministeren och konungen utnämnde en ny, bestående af appellationsrådet Held — ministerpresident, justitieminister och provisorisk minister för allmänna undervisningen; friherre v. Beust, hitintills sändebud i Berlin — för utrikes ärenderna; geheimefinansrådet von Ehrenstein — för finanserna; geh.regeringsrådet Weinlig — för inrikesärenderna. Rörande meddelandet af denna nyhet kan följande tilläggas: Ministern Braun tillkännagaf ministerförändringen i första kammaren. Deputeraden Heubner framställde då en förmodan att grundrättigheterna, hvarom just då debatterna börjat i kamrarne, varit orsaken till ministerens afgång. Minister Oberländer afgaf derpå (såsom ledamot af kammaren) en mycket öppen förklaring och gjorde redo för renheten i sina tänkesätt. Han vore ingen anhängare af öfverenskommelseprincipen och var derföre af den åsigten, att grundrättigheterna böra anses som folkets egendom och tyska enhetens första band. Det hade aldrig fallit honom eller de andra ministrarne in att lösa detta band. Ian röstade för ofördröjligt och oafkortadt antagande af grundrättigheterna. Hvad angår deras afgång, så har väl kamrarnes majoritet icke haft för afsigt att uttränga ministeren, men händelserna hade dock blifvit så, att ministeren nästan alltid stadnati minoriteten. Om den nya ministerens program nämndes redan i gårdagsbladet. Riksförsamlingen i Frankfurt. Uti nationalförsamlingens sittning den 22 Febr. fastställdes 88 3 4 af riksvallagen i följande ordalydelse: 3 3. Såsom icke oförvitliga (bescholten), och således från valrätt uteslutne, skola anses: personer, hvilka, genom laga kraftvunnet utslag, enligt gällande lagar i den enskilda stat der domen afkunnades, antingen omedelbart eller medelbart blifvit frånkände fullt åtnjutande af statsborgerliga rättigheter; så vidt de ej åter blifvit insatte i åtnjutandet af dessa rättigheter., 3 4. Rätten att välja skall, för en tid af 4 till 12 år, genom laga dom beröfvas hvar och en, som vid valförrättning blifver beträdd med att hafva köpt röster, säljt sin egen, eller mer än en gång vid en och samma valförrättning afgifvit sin röst, eller öfverhufvud användt olagliga medel för att inverka på valen. Uti Frankfurt hafva flera politiska klubbar slagit sig tillsamman och bildat ett kotteri, som fått benämningen koalitionen ; denna klubb har utarbetat ett förfallningsutkast, hvarut föreslås följande organisation af centralmakten. Riksregeringen skall bestå af en korpora: tion, bestående af 7 ledamöter, af hvilka Österrike, Preussen och Bäjern hafva att välja hva sin medlem; Hannover, med de öfriga nordtyska småstaterna tillsammans, 1; Sachsen med de smärre thuringer-sachsiska länderna 1; Kurhessen, Hessen-Darmstadt, Hessen-Homburg, Nassau och Waldeck, 1; samt slutliger ÄV ata hane ARh Prsdan föll AA AA ZN ban