Aftonbladet – 7 mars 1849, sida 2

hånfulla blickar. Utan att betänka norrmännens och svenskarnes fiendskap för ögonblicket, förargade det Margreta innerligen att man kunde våga ett förrädiskt anfall mot hennes kung ... g Det small ett skott. Båda qvinnorna foro opp. Presthustruns ögon blixtrade .. Nu får svenska kungen! ropade hon till. Ja, men han ger ändå mera! svarade Margreta under ett triumferande löje. , Ehuru dessa ord så godt som möttes, voro de likväl knappt sagda, innan kungen störtade ut. Det i så djup sömn nyss ansedda lägret stod i full rörelse. Trumhvirflar svarade hvarann, tätt, tätt, och skott smattrade på skott. Vid dessa dödens budskap nedsjönk den stackars prestfrun på knä, högt fördömande sitt hätska sinnelag och detta anfall, som hon nyss så lifligt önskat och afvaktat. Hon sjöng. Hon läste psalmer och böner emot krig, pestilentia, djefvulens list och ond brådöd. Den modigare Margreta gick fram till fönstret, och upptäckte, vid gevärseldens sken, konungen, efter vanligheten i spetsen för sitt folk. Ofverallt, der han visade sig, veko fienderna, och snart var anfallet tillbakaslaget. Nu till vår bror af Hessen, att se huru han reder sig! ropade Carl. Bondgården, der prinsen tagit qvarter, hade för honom gjorts så beboelig som möjligt. I stället för tapeter, betäckte vapen af alla slag väggarne. Stugan var temliger stor, och medelst en gardin delad midt itu, det inre till sängkammare, det yttre till audiensoch matsal. Ett bord, som varit bra nog yppigt anrättadt, helst närheten till Sverige gjorde det möjligt, stod ännu oafdukadt. Prinsen och hans tvänne gäster, furst Poniatowsky och Iwo, hade nyss uppstigit derifrån. Förlåt, min furstel yttrade prins Fredrik ,att jag ti digere än vanligt nödges afsege mig nöjet af ert sällskap emedan Iwo reden i morgen bittide reser tillbake, och jag har ett bref att skrifve till min gemåll Poniatowsky bugade sig, gick ... och lemnade prinsen ensam med Iwo. Kammartjenarens närvaro afsågs icke Fredrik skyndade att underrätta Iwo om hvad han borde ha skrifvit till prinsessan, jemte tusen condoleancer öfver att han ej haft tid dertill. Efter dessa förberedelser följde omfamningar och kyssar, vexelvis gifna och emottagna. oo Se så, min älskade Iwol sade prinsen, jag törs ju icke nämne dig annorlunde ... Nu får jag då ändteligen öfver