Aftonbladet – 28 februari 1849, sida 1

dd boden 1 bornet al Vrollninggalan och tara Borgsgräns Nybrogatan: i Krooss vid Storga:an å Lacugårdslandet. ONSER emottagas i förstnämnde Kontor. Utuietning kl. i TEST ATEN TITT ETTA TEESE TEKN TSE TAI AAA FITTA stor verksamhet; man har tills vidare beslutat att hålla sina sessioner hemliga. A. Marrast har till ansvar stämt en viss St. Genez, som beskyllt honom för diverse försnillningar under den tid han (efter Februari: evolutionen) var Mär i Paris. St. Genez afgifver till en början den förklaring i ,I4ssembice, alt han är beredd att betala de örfilar, som han i St. Sever (Landes) fått af sin fordna skolmästare. Marrast har nernligen fordom verkligen varit skolmästare derstädes. En tidning berättar, att antalet af de dekumenter, som inkommit i anledning af attentatet den 43 Maj, öfverstiger 2000; mer än 4200 vittnen hafva blifvit hörde. Barbes, den förnämste bland de anklagade, berättar i ett bref till Rformev, dateradt Vincennes, att då fångarne sista gången stodo för rätta inför la haute cour,, hade han icke svarat domstolens president Berenger (de la Dröme) med ett enda ord, emedan han icke erkände domstolens kompetens. Berenger hade ej velat erkänna Barbes rättegångsbilräde Martin Bernard, emedan denne vore folkrepresentant och icke advokat; hvaremot Barbes hade bedt en af honom ex officio förordnad försvarare att icke onödigtvis göra sig besvär. Deslongrais har framställt följande amendement angående nationalförsamlingens upplösning och sammankallandet af en lagstiftande församling: De Jagförslag, angående hvilka utskottsbetänkanden äro afgifna, de som kommit på dagordningen, de som undergått en eller flera öfverläggningar i den konstituerande församlingen, kunna återtagas af den lagstiftande församlingen i samma ställning, i hvilken de komma att befinna sig vid den tidpunkt, då nationalförsamlingen upplöses. Denna regel skall kunna tillämpas på de särskilda lagstiftande församlingarne.n Nationalförsamlingens justitieutskott hade öfverlagt om Juoins motion angäcnde upphäfvande af 1832 års lag samt nationalförsamlingens dekret af den 24 sistl. Maj, hvarigenom de begge Bourbonska familjgrenarne förbjudas att uppehålla sig i Frankrike. Utskottets referent Emile Leroux tillstyrkte bifall till motionen, hvarför utskottet icke var obenäget, ehuru den ansåg sjelfva åtgärden böra uppskjutas, till dess den republikanska regeringsformen hunnit vinna mera stadga inom landet. Vi hafva förut omnämnt, hurusom L. N. Bonaparte knappast hade blifvit utvald till republikens president, förrän han öfverhopades af en oerhörd mängd tjensteansökningar. Samma förhållande inträffade sedermera med vicepresidenten Boulay (de la Meurthe), som, för att freda sig derifrån, icke ansett sig kunna vidtaga annan utväg, än att i Moniteuren påminna dels om dekretet af den 48 Maj 1848, hvaruti hvarje medlem af nationalförsamlingen förbjudes att på enskild väg understödja tjensteansökningar, och dels om lagens stadgande i afseende på honom sjelf såsom vicepresident, i hvilken egenskap han är ordförande i statsrådet och såsom sådan måste inför vederbörande afgifva sitt utlåtande, huru tjenstemännen, med undantag af republikens president, sköta sina åligganden inom förvaltningens alla grenar. Hr Boulay anser, att om styrelsen verkligen skall vara ansvarig för statsförvaltningen, så måste den äga rätt att med full frihet välja sina agenter och derjemte icke vara besvärad utaf några slags sidoinfiytanden. Han yttrar bland annat vidare: Behöfver jag påminna, att staten icke äger tillräckligt många tjenster, för att dermed kunna föda de skaror af tjenstsökande, hvilka trängas omkring hvarje person, som man har anledning tro äga nägot inflytande? Behöfver jag påminna, att den korruption, som störtade den sednaste regeringen, synnerligast hade sin upprinnelse ifrån den genom ett mäktigt inflytande tillintetgjorda ansvarsskyldigheten inför lagen? Republiker hafva bland alla regeringar företrädesvis behof att vara grundade på moralisk kraft. Låtom oss derföre, genom en reform af sederna, arbeta på befästandet af vår republik ! Moniteur du soir anmärker såsom bevis på den sednaste s. k. komplottens utgreningar, alt man i flera tyska stater och särskildt i Sachsen hade känning deraf. National anmärker, att liksom helal. denna föregifna komplott, som påstods skola utbryta den 29 Januari, icke äger någon annan grund än inrikes ministerns famösa korrespondensartiklar, så torde ock högst sannolikt berättelsen om utgreningarne i Tyskland härleda sig ifrån samma källa, med den lilla skillnad att här utrikes ministern biträdt med serverandet. Ifrån :Narbonne skrifves, att legitimisterna på fullt allvar tyckas arbeta på en tredje restauration, till hvilket ändamål man redan skulle hemligen hafva organiserat legitimistiska nationalgarden. Man talar äfven om en proklamation utaf Henrik V såsom konung af Frankrike, hvilken proklamation i all tysthet skulle hafva blifvit tillverkad utaf en bland le-j gitimisternas ifrigaste anhängare. Vi hafva förut enligt National berättat om Napoleon.Bonaparte den yngres något egna installering såsom öfverste för en legion nationalgarde. Napoleon har nu till sin legion utfärdat en slags proklamation, hvaruti han bland annat yttrar: Vi vilje tillsammans försvara ordningen, republiken och vår president. Samme Napoleon, Jeromes son, lärer i den Bugeaudska saken för första gången hafva röstat med oppositionen. Pierre Bonaparte skall nyligen för sina republikanska tänkesätt hafva blifvit insulterad vid hötel de Ville. En korrespondent berättar, att äfven i Paris försvinna nu på auktoriteternas stränga befallningar de röda fanorna och de frygiska mössorna, som man sett här och der pryda några frihetsträn. Kanongjuterierna i Frankrike förbruka för mnärvarande oerhörda qvantiteter metall, STORBRITANNIEN. Om eländet i Irland läses följande i tidninsen Herald: presten Collanan lemnar förskräckande uppgifter om hungersnöden hos den pro-! testantiska befolkningen i grefskapet Mayo. Nöden 4846, 4847 och 1848 var obetydlig i jemnörelse med den 4849. Nyligen hafva fyra personer af en familj tillryggalagt 60 irländskal mil för att få understöd vidrett fattighus; tven-l ne af dessa personer, utmattade och döende af hunger, omkommo när de skule gå öfver en å; de andra två undkommo vatinet, men endast för alt dö på landbacken. — En karl har blifvit funnen död i sin boning; han egde ingening mer än en inträdespollett till ett fattighus!