Aftonbladet – 28 februari 1849, sida 1

opcenNaBel all alsta LOIMDardict. Vet anscrpr sla hafva begått ett misstag, då det först bad om medling och derefter antog den. Det skall naturligen visa sig så trögt som möjligt i sina koncessioner. Men koncessioner måste och vill det göra, annars hade det icke varit värdt att komma till Brässel. Utan att vilja gälla för profet, vet man ungefär, hvad Österrike kommer att föreslå: ett fullkomligt rekonstituerande af det lombardiskt-venezianska konunarmå och borgaregarde. Kan det ej genomdrifva detta, då skall det låta Lombardiet fara och inskränka sig till Mincio-gränsen, naturligtvis emot enorm penningeersättning. Österrike vill till hvad pris som helst rädda Venedig och i spetsen derför ställa en österrikisk prins. Begär man mer, då skall Österrike draga sig ifrån underhandlingarne och å nyo försöka vapenlyckan. LUnion,, som är devouerad för ministeren Odilon-Falloux och anses äga intima relationer med en af de inflytelserikaste bland ministrarne, uppträder med hältighet mot ett parti, som är farligare än de rödes, hvilka sednare Frankrike allt för väl känner, för att de skulle vara de farligaste. Ett annat listigare parti finnes, säger ,Union, hvartill den räknar Cavaignac, som svårt skulle hafva komprometterat sig; hotande tillägges: att general Changarnier med uppmärksamhet följer det farliga partiets stämplingar. National uppträder häremot med allvar, för att försvara Cavaignae. Changarnier skildras såsom en lumpen varelse, hvilken af afundsjuka mot sina mer utmärkta vapenbröder låtit förleda sig att svärta en man, Cavaignac, hvars vänskap och gunst han för icke längesedan med så mycken otålighet sökte. Afven antydes, att vederbörandes plan skulle hafva varit, att den 29 Jan, ifall icke affären hade misslyckats, fängsla trenne officerare, bland hvilka Cavaignac. Af nämnde tidningars lika hältiga som mystiska språk vill man sluta att något måste vara å färde, eller att åtminstone någon plötslig spänning uppkommit emellan de olika partierna och deras hufvudmän. Den talträngde marskalk Bugeaud har åter trakterat 2 å 300 industriidkare i Lyon med ett tal i samma anda, som de förr omnämnda. De legitimistiska tidningarnes antal är 45. Deras redaktörer hålla kongresser. Vid en tredje sådan sammankomst antogos följande principer: fri kommunalförfattning med decentralisation af förvaltningen; fri föreningsrätt; personlig frihet; tryck-, religions-yoch undervisningsfrihet; ett förhuftigt reglerande af dessa friheter; uppehållande af familjrättigheterna; egendomens oantastlighet: förbältrande af arbetarnes lott. Det mest karakteristiska stället i proklamationen af de principer, som legitimisterna ämna försvara, är följande: Fullkomlig endrägt är nödvändig emellan regeringens handlingar och folkets önskningar. Men om man det oaktadt har vissa vilkor och garantier för frihet och framåtskridande, så är det likaså nödvändigt att hafva sådana garantier för ordning och stabilitet. Kongressen förklarar derföre, att endast en allmän omröstning kan erkänna och proklamera landets författning. I nationalförsamlingens session den 15 förekom, utom hvad vi redan omnämnt, äfven en petition ifrån de i Februari sårade, som begärde snar redovisning för de medel, som genom nationalsubskriptionen influtit till deras förmån. Mortimer Terneaux anmärkte, att af 1,593,000 francs 1,348,000 redan blifvit utdelade, och att således endast 247,000 fr. återstodo. Saken hänvisades till inrikesministern, som lofvade att för de sårade göra hvad rätt och billigt vore. Villerm, ledamot af Institutet, har i de moraliska och politiska vetenskapernas akademi hållit ett intressant föredrag om arbetareassociationernra för och efter Februari-revolutionen i Frankrike. Villermå slutar med följande ord: Den fria konkurrensen, ledd genom visa lagar, Har Frankrike att tacka för sitt industriella framåtskridande sedan år 1789, äfvensom arbetsklassen, i sin helhet betraktad, för förbättrandet af sin ställning. Hvad den absoluta associationen beträffar, så skulle den för våra arbetare blifva ett blindt utrotningssystem och för alla en oupphörligt gäsande anledning att utarmas och gå under.n Om presidenten Bonapartes soirer berättar en korrespondent, att de äro mycket guterade och blott hafva det felet, att mången som önskade vara med uteslutes i anseende till det inskränkta utrymmet. Endast omkring 600 personer kunna rymmas i Elyste National. Då Bonaparte häromdagen hade 800 samlade, blefvo gästerna i flera rum så sammanpackake, att man knappt kunde gå fram eller tillbaka. För öfrigt är allt inredt i kunglig stil, Damerna ifrån Faubourg S:t Germain och ifrånls Rue Chausste dAntin vtveckla en prakt, somn icke står tillbaka för den under konungadön met. I. Napoleon Bomaparte står midt i enlh sal med händerna på ryggen, på samma sättd som farbrodren fordom plägade visa sig. Hvar jfc och en som träder in, går, efter att hafvalv blifvit högtidligen anmäld, förbi presidenten ti under en bugning. Damerna beledsagas af enlm kavaljer till presidenten, som alltid har någotX utt säga dem. Man har observerat, att Bona-le parte visar Mold en nästan sonlig kärlek ochlsc tillit, liksom han visar Thiers stor uppmärk-n samhet. el Korrektionspolisen i Paris har till de i lagin stadgade böter dömt utgilvarne af trenne bland g) den röda republikens blad: Menniskans rättig-pi heter, pDen röda republikanen och Berget. d; I Limoges hafva demokraterne den 453 febr. ti tillställt en liten demonstration emot rojalisteråt och aristokrater, fö En republikansk valkomite skall snart ut-j ee 2 8 0 -—mm Ers mös Sm