Aftonbladet – 27 februari 1849, sida 2

läst handlingarna. Vi anmärka således endast, till ledning för dem, som icke följt så noga med det hela, men ändock kunna vara hugade att göra sig en id om hvad som här egenteligen är hufvudsak, att denna helt och hållet synes ligga uti en fråga om ja och nej, om erkännande eller förnekande af innehållet utaf ett yttrande, som hr Hazelius enligt hr Stjernsvärds uppgift haft, angående hr Stjernsvärds tillämnade förlagsrätt till ett exercisreglemente. Hr S:s anklagelse emot hr H. bestå, nemligen, för att sammanfatta innehållet och meningen deraf i största möjliga korthet, deruti, att hr H. i den s. k. reglementskommitteen, då fråga om hr S:s anbud till förlagsrätten å exercisreglementet der förekom, i ändamål att kommilteen deröfver skulle utlåta sig, bade framställt den grundsatsen, att det vore orätt alt enskild man skulle genom förlagsrätten draga fördel af ett arbete som blifvit utarbetadt på statens bekostnad, och att hr H. såsom skäl för detta omdöme åberopat, att han alltid ogillat att hr generalmajoren Akrell en gång tillförene hade fått förlagsrätten till ett annat dylikt arbete. Hr S. hade då, inseende det grundade som kunde ligga uti hr H:s anmärkning, af grannlagenhet genast af stått från sitt projekt om arbetets utgifvande för egen räkning, fastän han hade största författareandelen deri; men klandrar, att hr Hazetius, sedan han gjort en sådan förklaring, det oaktadt icke haft något emot att sedermera sjelf, under namn af uppdrag att utgifva exercisreglementet (samma reglemente om hvilket förut varit fråga, men med sedermera tillkomna förändringar), draga förläggarevinst deraf. Till styrka riktigheten af sin uppgift om hr Hazelii anförarde, har hr Stjernsvärd bifogat ett intyg af en annan kommitteledamot, att hr H., om icke i ordalagen, åtminstone i meningen, yttrat sig så som hr S. framställt. 4 Hr öfverstelöjtnanten Hazelius åter påstår att han icke med silt ifrågavarande yttrande haft den meningen, som hr S. tillägger honom, utan med sin anmärkning endast syftat derpå, att en sådan förlagsrätt, som tryckfrihetslagen tillerkänner författare, d. v. s. fullkomlig eganderätt med andras uteslutande, icke borde kunna lemnas å ett arbete, som tillhör det allmänna; äfvensom att fråga vid tillfället enligt hans tanka varit om ett annat arbete än det han sedermera utgifvit. Omdömet i bufvudsaken synes nu egentligen hvila på den frågan, i hvad mån hr öfverstelöjtnantens egen tydning af sitt yttrande må kunna undanrödja verkan af hr Stjernsvärds anförande, och af det till dess bestyrkande anförda betyget; ty om detta sednare står fast, så måste det naturligtvis bevisa lindrigast sagdt en betydlig inkonsequens emellan hr H:s tillkännagifna grundsats, när saken rörde en annan person, och hans handlingssät, när det kom att gälla egen fördel. Denna fråga utgör ock egentliga föremålet för den artikel, för hvilken hr S. nu. begärt rum i Aftonbladet. Under omförmälda skriftvexling har äfven en annan sekundär fråga uppstått, hvarom vi finna att hr H. vädjat till Aftonbladets red., sedan ett betyg derom förut blifvit produceradt af hr kongl. boktryckaren Norstedt. Hr H. har nemligen sagt, att priset på det af honom utgifna exercisreglemente icke är fullt 3 sk. bko arket; hr S. åter anmärker, att det är öfver 4 sk. bko arket, och åberopar, till stöd för denna anmärkning, de i boken befintliga arksiffrorna, som utvisa arkens antal. Hr Norstedt bar här mellankommit med den förklaringen, att arkens antal väl är sådant som hr S. uppgifvit, men tillika anmärkt att detta kommer sig deraf, att boken är tryckt i snällpress, som rymmer ett vida större pappersformat än det vanliga, att man på snällpress till och med kan trycka dubbla ark, men icke derföre behöfver räkna ett så stort pappersformat för ett ark, o. s. v. Då hr H. i denna fråga vädjat till vårt boktryckarevitsord, så få vi äran svara, att sakens afgörande synes helt och hållet vilkorligt. De pappersark, på hvilka det ifrågavarande arbetet blifvit tryekt, är lika stort som ett blad af tidningen Aftonposten. Om man nu med ark menar sjelfva pappersarket, hvarpå tryckningen blifvit verkstäld, och som har ett format af 20 och 26 tums dimensioner, samt innefattar 36 sidor af arbetet, så har utan tvifvel kapten S. rätt. Afser man deremot frågan om priset, i jemnförelse med det i bokhandeln vanliga, så synes ett pris af 3 sk. bko, räknadt för 24 sidor liten s. k. duodes, icke vara obilligt. Hade hr H. blott i sin uppgift tillagt dessa orden: vanlig eller liten duodes, så hade hela denna tvisten varit undanröjd. Men i alla fall bör det icke lemnas obemäldt, att det format af 20 och 26 tum, hvarpå arbetet nu blifvit tryckt, är något större än de formater, som vanligen nyttjas äfven för prydligare upplagor; såsom t. ex. i Tegners skrifter. Hr Stjernsvärds artikel, hvilken redan i början af förra veckan insändes till red., men för bristande utrymme mist blifva hvilande hittills, lyder som följer: I Aftonbladet anhålles benäget om plats för följande: Redan i Aftonbladet 4 33 förekommer en af boktryckaren Norstedt på anmodan afgifven s. k. belysning af min uppgift öfver exercisreglem:s varande arktial: Då densamma likväl icke i någon min förändrar hvad jag i saken uppegifvit,: hvilket hvarje egare af exercisreglem. är i tillfälle att kontrollera samt för öfrigt helt och hålle en bisak, hade jag ansctt allt genmäle härå öfverflödigt; men då nu öfv.löjtn:t Hazelius å nyo uppträdt och med förbigående af hufvudsaken, hvarvid han mindre synes vilia fäcta sio hland annat begagnat denna bisak