Aftonbladet – 15 februari 1849, sida 1

den lugna och rättvisa önskan, som en ofantlig och kompakt majoritet uttrycker,. Dylika manövrer, M. H., kallar jag brottsliga. (Ja! ja!) Jag slutar, M. H. med begäran, att kammaren måtte antaga en sålunda affattad motiverad dagordning: Nationalförsamlingen förklarar, att ministerens tendenser synas uppväcka faror för republiken, och öfvergår derpå till dagordningen. Från venstra sida ropas: Ganska bra! ganska bra! Inrikesministern, hr Lon Faucher, uppstiger i tribunen, och förklarar, att Journal de Maine Loire, för hvars framställningar man vill göra minist ren ansvarig, för närvarande befinner sig anklagad ... (rop från venstern). Denskall nästa måndag parera vid assisdomstolen (nya rop). Från högern: Tyst! afbryt icke! Då en stor mängd perso er uppstigit från sina Iplatser och omgifver tribunen, mäste presidenten uppmana dem att skiljas och återgå. De flesta göra det; men en, hr Lefrancois, qvarstår, oaktadt presidentens förnyade uppmaningar, och begär ordet. Foy utbrister: Journal de Maine Loire är anklagad för en helt annan artikel än den,som man i wibunen citerat, rörande korrespondensen mellan ministrarne och departements prefekterna. LÖon Faucher: Den korrespondens, hvyarom man talar, är oss (ministrarne) fullkomlig n obekant. (Buller på vensteru.) : Atilleville: Det vet hela verlden. (Ökadt buller på venstra sidan.) Louis rerree: Jag försäkrar kammaren, och skall bevisa det, att försändningar af nyheter dagligen ske från inrikesministern till prefekterne. Jag klandrar ej saken, men sättet af dess användande här. Jag säger ej heller, att inrikesministern redigerar sjelfva dessa bulletiner; men att de afsändas från honom. Venstern Det är sak samma! : Lon Faucher (inr. min.): Styrelsen behöfver cj ansvara för de nyheter den kan hafva att meddela sina agenter. (Swrkt utbrott på venstern.) Hvad jag på det högtidligaste vidhäller, är. att den till sina agenter ej sänder andra opinioner,, än dem ministern undertecknar, och på intet sätt ansvarar för andra. En röst: Hvem betalar dessa bulletiner? (Rörelse.) Nu uppstår en högst liflig intermezzo, hvarunder hr Lefranfois sluuigen far det ord han be ärt, och nåmner såsom orsak till det afbrott han för en stund sedan gjorde, att han hört hr Falloux från sin bänk hafva yttrat om Jvurnal de Maine Loire, att den nu vore ankiagad. Det är saunt! utbiister hr Lefrangois, men det är icke för den af hr Perr.e citerade artikel, utan för en, som stod i jurnalen redan i Oktober manad. — Hr Failoux, minister för allmänna undervisningen, uppstod nu och yttrade atskilligt fram och tillbaka, som väckte stor munt i kammaren. — Hr Perrge uppträdde och bevisade för tredje gången, att den till prefekterna sända bulletinen verkligen tid dem kommit i utrikesministerns kuvert, med kabinettets sisill, och med Iribrefs-post. Peua väckte en oerhörd sensation. Sessionen afbröts under 20 minuter. Då sittningen åter började, fick br Eon Faucher ordet och sade: Naturen af de anfall, för hvilka jag gjorts till föremål, gör mig till piigt, au ingå i några detaljer hvilha jag önskat bespara församlingen En röst på venster. Hvarföre? Lon Faucher ingår nu i be telse om en s. k. Burcau de Cesprit public, som fanns före Februarirevolutionen och var ställd under inrikes ministerns förfogande. Derifrån utsändes till prefekterne, i afseende på vissa jurnaler och annan korrespondens, i hvars beskaffenhet jag ej nu vill ingå, ej blott underrättelser om timade nyheter, utan äfven s. k. upplysningar, opinioner helt färdiga: ja, order. Men denna byrå, fortfor talaren, har upphört med revolutionen. Jag vet sannerligen ej hvad som passerat sedan den slutat, men hvad jag med visshet känner, är, att ingenting dylikt nu existerar... att det icke hos ministeren finnes... jag föraktar pressen kanske för mycket (höga rop)... nej! jag föraktar den ej, men söker ej utöfva den ringaste inflytelse på de opinioner den kan hafva att uttrycka (buller). — Inrikes ministern gaf nu ät hela saken den färg, att i Paris, sade han, för närvarande funnes en inrättning, ett företag, en entreprise, bestående deruti, att korrespondenser sändas till tidningarne i departementerna, förseende dem så tillsägandes med helt och hållet färdiga jurnaler, och delgifvande dem sina förklaringar, sina meningar. Inrikes ministern hade ett abonnement med i deua etablissement, hvilket försåg honom med ett visst antal lithograficrade blad, hvarpå nyheter till prefekterna kunde inskrifvas. Nu är det visserligen så, alt desse lithografierade blad också innehålla opinioner; men jag för min del hyser ej den ringaste önskan att dessa opinioner komma under herrar prefekters ögon. (Leende och buller på venstern). Flera röster. Hvarföre då sända dem till dem? Lon Faucher. Jag bedyrar, att jag aldrig sett efter om de sända underrättelserna voro åtföljda af opinioner. Rop. Oh! Oh! Leon Faucher. Nu, då jog är underrättad... (högligen starka afbrott). En röst. Men något för sent! Lon Faucher. Om jag fortfar med dessa relationer (leende på venstern), skall jag fordra, att mah utesluter ur bulletinerna allt hvad som innchåller korrespondensförfattarnes opinioner. (Nytt leende.) Hvad jag kan försäkra, är, alt jag på intet sätt anser mig ansvarig, hvarken när eller fjär, för de denna korrespondens åtföljande opinioner (ganska bra!). Styrelsen är för dem helt och hållet fremmande. En röst. Men afsänder dem dock med fribrefspost! Lon Faucher. Jag skickar dem som fribref,