Aftonbladet – 15 februari 1849, sida 1

hvilka alla angingo hans studier, med hvilka kungen förklarade sig nöjd. Cederhjelm har åtminstone uppfylt sin pligt, yttrade monarken. Och dessa ord föllo såsom nya glödande kol på Horn: samvete. Derföre gick han ock nu ut i ett yttre rum, och hviskade vid den dervarande läkaren: Jag ser på den unga hertigens brinnande ögon och starka rodnad att han är sjuk; gå in ni, liksom af er sjelf och tillkännagif det. Läkaren hade knappast kastat en bliek på hertigen innan han insåg riktigheten af grefvens anmärkning. Ilar skyndade fram, fattade den unga furstens hand och vände sig till den förundrade konungen: Ers majestät! Hans höghet måste genast föras till sängs han har en ganska häftig feber, troligen af förkylning. Nej! inföll prinsen; jag är inte sjuk, jag besvär er: majestät att icke tro det, det är icke sant. Om nu kungen föreställde sig alt läkaren öfverdre faran, eller ville pröfva prinsen, är ovisst... Men Det är ej bra att straxt gå till sängs, man bör för. söka öfvervinna sjukdom ! yttrade han. Herrtigen rätade upp sig... Nå, ser ni nu? sade han till läkaren. pErs majestät! återtog denne. Här är ej fråga on att kunna tåla smärtan; den kan till en viss grad trotsas men en så häftig förkylning som den, för hvilken han: höghet varit blottställd, kan i hast upplösa hela organismen, Prinsen måste föras till sängs. Hvem har rättighet att förebrå Vilden, att han, i stäl let för att tillbedja det Goda, kastar sig i stoftet för de Onda väsendet? Smärtan och plågorna taga så väl i psychiskt som i fysiskt afseende ut sin rätt. Emot dem är presten och läkaren, hvar på sin post, de mäktigast skyddsherrarne. Hvilken annan, än en af dessa, skulle mföj kung Carl så hafva talat, och blifvit lydd? Kungen befallte den unga fursten att hörsamma läka ren, och fogade ytterligare härtill: Du måste lyda doktorn, att du snart blir frisk! Se