Aftonbladet – 15 februari 1849, sida 1

DEBATTEN I FRANSKA NATIONALFÖRSAMLINGEN ANGÅENDE FRÅGAN OM ATAL EMOT MINISTEREN. Under den debatt i franska nationalförsamlingen den 3 dennes, hvarom vi taiade i gardagsbladet, förekom nagra särskilda punkter al egel och utinvärkt intresse, hvarföre vi i day aterkvinina tll en något närmare redogörelse för dem. I det tal från tribunen, hvarmed egaren till tidningen le Sicecle, hr Louis Perree, gal debatten en ny vändning, hade han ådagalagt, allt wiwsteren icke var stödd pa majoriteten i landet, utan utgjorde en minoritetsministlere, hvartöre den, för att hålla sig uppe, tagit sin tilluygt Ull hemiga manövrer. För att bevisa silt pastående anförde hr Perre yttranden ur uere Udnvingar, såsom Gazette de Fraunec, Journul de V Aisne, Journal de Maine et Loire m. il, Detta vackte mycken oro på ministerbänkarne, och spanningen 1 församlingen steg till det yttersla. Slutligen sade hr Perree: M. H. jag vitt blott tillägga att jag bar sagt, dut jag anklagade styrelsen för att i landet framkalla en moralisk agitation. Jag påstod, att styreisen, mot eller med sin vilja, utbredt en stämning al misstroende mot nationalförsamlingen, och sökt göra troligt, hvad som icke är sant, neimligen att nationalförsamlingen vill (föreviga sig) göra sig oupplöslig, vill bemaktliga sig diktaturen; och jag skali styrka hvad jag sagt (rörelse). M. H. jag har tagit med mig hit upp i tribunen cn Bulelin ), hvars officiella karakter jag förmodar man ej skall förneka, och som alla dar försändes från inrikes ministerns byrå till prefekterne i departementerna, i ändamäl att delgifva dem dagens mest färska nyheter, och tillika meddela dem råd rörande den politik de böra följa. Nåväl! M. H. i en al denna bulletins sednaste blad läser man följande (jag fäster mig ej vid ordalagen, men jag ber församlingen gå till grunden och se hvad som ligger under orden): .gode medborgares pligt är att genom vördnadsfulla petitioner väcka nationalförsamlingens uppimärksamhet på landets önskningar och behof,. Och det största af dessa behof är sjelfva nationalförsamlingens upplösning! (Starka rop. Leende). Jag fortfar aut läsa ur bulletinen: Det tillhör de moderate att försvara de republikanska institutionerna emot cen dag från dag allt mera olidlig diktaturs godtycklighet, och att göra den allmänna rätten gällande mot en undantagsomakt. Längre ned står: Mä petitioner inströmma från alla delar af Frankrike, för att oupphörligt äska ett genast skeende uppfyllande af nationalviljan. Votum den 40 DeCember innebar en mening, som församlingen glömmer, och hvarom man beständigt måste påminna den. Frankrike har velat utgå ur det provisoriska tillståndet, och så länge konstitutionen icke utöfvar sin fulla verksamhet, skola vi fortsatt lida af provisorismen med all sin agitation och oro. (Buller.) Sedan talaren härvid äfven gjort några anmärkningar för egen del, påpekande republik-presidentvalet, och den långa varaktighet man den 40 Dec. lotvade nationalförsamlingen, isynnerhet för att uppgöra de organiska lagarne, säger han: Ingen anade då, att man åsyftade denna församlings upplösning; men nu, i samma ögonblick någon vänder sig mot kabinettet, eller mot någon af dess medlemmar, förklaras man genast för en fiende till ordningen, för en socialist, en anarkist. (Leende.) Jag läser slutligen i bulletinen: Mot ropen af en intrigant minoritet, (rörelse) — det är så man benämner de medlemmar som votcrat för nat.förs:ns fortfarande — låtom oss sätta Denna bulletin nämndes med några ordigårdagsbladet. ir EE IE LX