Aftonbladet – 15 februari 1849, sida 1

dan vill jag blifva din doktor, och lofvar att så kurera dig, att du ej lätteligen skall sjukna igen. Oaktadt det missnöje monarken kände öfver att hertigen blifvit så bortkälad, gaf han likväl Horn ingen vidare förebråelse derför, men beslöt inom sig att sjelf åtaga sig guvernörskapet öfver sin systerson... Jag ser att han förtjenar det ... tänkte kungen ... han kan bli karl med tiden. Carl fortsatte sina rustningar; ifrån alla kanter sammandrog han trupper. Man meddelade visserligen ingen sina. planer, men man trodde. sig märka, alt han -beslutat följa sin farfaders spår, för att i Köpenhamn diktera freden. Alt tycktes lofva framgång. Den allförstenande vintern hade kufvat hafvet, lagt en säker brygga öfver sundet, och tvingat dess uppretade böljor att fredligt framtåga under den, och lemna öfvergången fri åt hämnaren på en trolös konung, som icke aktat för rof att anfalla ynglingen, icke anande hvilket lejon han i honom utmanade. Och de gossar blå voro redo att följa. Men det var icke så Guds vilja. Ett häftigt töväder lossade böljans band, och hafvet svallade befriadt. Men Carl, som endast döden kunde kufva. skickade, då detta misslyckades, genast sina härar till: Norge, och lemnade; blott .qvar en liten hop, att skydda kusten. Sim värsta fiende, grefve Gyllenstjerna, utnämnde han till generalguvernör i Skåne. Detta val synes oförklarligt, antingen man föreställer sig att Carl så fullkomligt föraktade sina fiender, och egde sådan lit till öfvermakten af sin personlighet, att ingen, der ban var i närheten, skulle våga öfverträda sina pligter, eller ock, att han oaktadt all erfarenhet ej kunde fatta; huru det vore möjligt för någon att förråda fäderneslandet. Lika fort som ban utkastat denna plan, lika oförtöfvadt satte han den i verket. Generalmajor Mörner skulle med 6000 man aftåga till. Norge, och konungen sjelf i spetsen för 3000 infalla genom Wermland. Bittida en morgon i Februari månad lemnade han Ystad, och tog den följande dagen, okänd; qvarter på gästgifvaregården i Carlstad. En resa, som väl ingen så lätt gör honom efter.