Aftonbladet – 14 februari 1849, sida 1

Landshöfdingen skicka efter. mig, och kan du begripa hvad han befallte? ... . Hur var ä möjlig dä, tycker dul oo Att jag skull ta de med me, och genast häkta... Kan du tänka, du... vår beskelige häradsskrifvare, Pryssen, dul Hva säger j, länsman? Ska vi häkte Pryssen? Hva ondt ha han gjort då? Hva han gjort? ... han har gjort brott mot kungen., Mot kungen?... Pryssen mot kungen?... dä va omöjligt däl, Det får herrane svare för, som befallt mig arresteran. Jo, ser du, kungen kalles hans majestät, och han har begått majestätsbrott, så har ban begått brott mot kungen då, vet jag. 5 Ja... si vor jag int kronkär, så hälp jag en. Och jag med, men tyst som muren, annars tar fan oss! Så fort de aflägsnat sig, skyndade Ingrid ned. Jag förstår alltsammans ... mumlade hon... Men skam skall ni få, och inte honom., Försigtigt tittade hon ut genom skottgluggen... ty hon visste alltför väl, att om en qvinna, beryktad som hon för att kunna mer än andra, blefve upptäckt i en bondes stall, skulle hon straxt vara anklagad. Men ingen syntes, och således smög hon sig ut. För att ej synas mot snön, hade hon redan, då hon begaf sig dit, svept ett lakan om sig; och hon lyckades komma osedd in. N Bland andra: ståndspersoner var äfven Margreta, häradsskrifvarens syster, bjuden. Han sjelf hade ock öfvervarit brölloppet, men ursäktat sig för i dag. Efter måltidens slut, den hon med otålighet afvaktat, hviskade Ingrid Margreta i örat, att hon hade något högst angeläget att säga. Så fort som möjligt gick Margreta ut. Att-oförblommeradt berätta hurusaken förhöll sig, hade varit för mycket begärdt utaf Ingrid. Med profetisk ton förkunnade hon, att om icke brodern, innan dagen vardt ljus, stack sig undan, skulle han vara förlorad. Allrasist klockan nio vore han arresterad... Margreta slog ihop händerna öfver hufvudet ..? Tyst, tyst! bad Ingrid, för Guds skull låt ej märka ern Margreta var en förståndig och beslutsam qvinna. Hon insåg riktigheten af Ingrids ord, och hvad som var mer, hon hade själskraft nog att handla derefter. Hon gick åter in, pratade, dansade... Men ungefär en timma derefter började hon beklaga sig öfver att Loa ej mådde bra,