Aftonbladet – 14 februari 1849, sida 1

bilder i DES TG blifvit framställd af 54 bland våra kolleger, i ändamål att få en parlamentarisk undersökning rörande de orsaker, hvilka kunnat föranleda till utvecklandet af den militärsiyrka, som den 29 Jan. visade sig, och om de händelser som vidare utmärkt. denna dag. Denna proposition försändes till byråerna, hvilka skulle undersöka huruvida behof af en genast skeende (urgent) handläggning deraf vore förhanden. Jag skall redogöra för utgången af den undersökning, som den af byråerna utnämnda kommissionen härom anställt. Undersökningen borde ej fästa sig vid annat än urgensen; men hela verlden blef snart öfverens om, ait denna bifråga ej kunde lösas annars än genom skäl, hemtade från propositionens sjeifva grund: Det är nemligen klart, att om skäl förefinnas till en parlamentarisk undersökning, så bör man skrida dertill genast, för att icke låta spåren försvinna af de facta, hvilkas orsaker man vill hafva undersökta. Om deremot sjeif denna undersökning ej skall ske, så kommer också ingen urgens i fråga för propositionen. Kommissionen har således i första rummet gjort sig reda för propositionens grund. Härvid beböfdes icke att taga hela vårt samhälles politiska tillstånd i betraktande; föremålet var endast exekutiva maktens uppförande, eller snarare motiverna för dess uppförande, den 29 Januar:. Dessa motiver framlades och förklarades här i tribunen samma dag då så mycket trupper uppfyllde hufvudstaden. Konseljpresidenten har sagt oss, att rapporter, hvilkas tillförlitlighet var utom allt tvifvel, gifvit anledning att frukta en komplott, farlig för allmänna ordningen, till följd af de kommunikationer, som egde rum mellan en brännpunkt, der anarkiskt stämda personer sammankommo, och några medlemmar af mobilgardet. Propositionens författare hafva icke gifvit sitt bifall till denna förklaring. De misstänka maktens: alsigter; och en af våra kolleger, som, i sittningen den 30 Jan., kraftigast gick tillväga för att vinna den parlamentariska undersökningens ögonblickliga expedierande, sade, att man. haft i sinnet en statskupp. I sjelfva verket har man svårt att förklara den fruktansvärda militärdemonstration, hvartill vi varit vittne, utan på två sätt: antingen har den varit nödvändig för att mota en öfverhängande verklig fara; eller har en inbillad, blott förespeglad fara tjenat makten. till förevändning för att sätta onda afsigter i verket. Emellertid har en majoritet af 7 röster inom kommissionen varit af den tanken, att man borg de behandla frågan under en mindre afgörande, och mera problematisk synpunkt. Enligt denna tanke agiteras landet af tvenne stora förutfattade meningar. ena sidan är det ministeren, som i sina framställningar, depescher och jurnaler anklagar ett visst antal medborgare, hvilka den skildrar såsom oupphörligt konspirerande mot samhället. ÅA andra sidan kan man-ej dölja för sig, att det flerstädes gifves dels kejserliga, dels monarkiska tendenser och manifestationer, i stånd att ingifva konstitutionens vänner oro. Frågan är nu denna: gynnar ministeren dessa tendenser? har man icke velat bära ett slags våld på nationalförsamlingen? Eller kan man icke åtminstone falla på den tanken, att man den 29 inlåtit sig i administrativa manövrer, som haft till ändamål att allt mer och mer sprida öfvertygelsen om nationalförsamlingere såsom ett hinder emot. allmänna lugnets och affärernas återställande i godt skick? Midt ibland dessa ömsesidiga anklagelser och all denna ovisshet, måste man, till upptäckande al sinningen, taga sin tillflygt till samma utväg, som församlingen begagnade efter Junidagarne; man måste genom en stor pårlamentarisk undersökning hemta upplysningar: och verifikationer, som lägga det ondas sanna natur i dagen, och dymedelst återgifva landet fred och lugn. Kommissionens majoritet har dock icke antagit den sednare förutsättningen; hon har trott, att ministerens afgilna förklaringar burit alla kännetecken af sanning. Under det hr Woirhaye ingick i vidare utveckling häraf, hördes bifall från högra sidan, likasom ogillande på den venstra. Då han vid en tirad i rapporten uppläste de orden, att på .propositionens botten låg en gifven misstanka mot styrelsen, hördes höga rop och en stor sensation gaf sig tillkänna. Åtskillige försäåmlingens medlemmar, såsom Proudhon; Anthony Thouret m. fl., tilläto sig att från sina platser infalla, hvarpå br Woirhaye ingick i svar: och andra ropade nu, att vid detta tillfälle finge ej diskutering, utan blott uppläsning ega ru a af kommissionens betän———K T.