Aftonbladet – 9 februari 1849, sida 3

— — Aftonposten för i onsdags tyckes verkligen hafva öfverträffat sig sjelf i utförandet af den roll berörde tidning numera företrädesvis börjat spela inom det offentliga lifvet. Vi yttrade för några dagar sedan i en polemik med Snällposten i Malmö, att vi betviflade det någon tidning kan uppvisas, som med någon värma för egna åsigter likväl förenar mera moderation för andras, än Aftonbladet. Detta har gifvit en medarbetare i Aftonposten, densamma som en gång hade åtskilligt att orda om Barkarby, anledning till följande inpass, som är så karakteristiskt i afseende på elegansen i skrifsättet, att det förtjenar i sin helhet anföras. Efter citation af Aftonbladets nyssnämnda ord, yttras nemligen följande: Vi hörde cn gång en trädgårdsmästare, som fick en skarp tillrättavisnivg af sin husbonde, på hvarje beskyllning svara endast de orden: jäg är höflig, patrom. Då patronen, visade honom att han -var lat, blef svaret: jag är höflig, patrom,, .— Okunnig. — Jag är höflig, patron..— Oärlig. — Jag är höflig, patron,. — Lögnaktig. — Jag är höfhöflig, patron,. — Den slyngeln hade så uppfattat tjenstehjonsstadgan, att höfligheten var hufvudsumman af lagen, och att den öfverskylde frånvaron ar hvarje annan egenskap; och det ständiga upprepandet af höfligheten utgjorde ett vädjande till de kringstående, cen uppmaning att höra och intyga, huru förträfligen han fullgjorde det första af sina åligganden. : Sammalunda finnes det publicister, som uppfattat egentligen blott en egenskap af alla erforderliga och svänga dermed i tid och otidy troende dermedelst hvarje olat vara öfverskyld. De tro t. ex. (eller rättast hoppas att läsaren skall tro), att blott de vakta sig för ohöfliga ord, för skarpa uttryck, som icke skola vara gentlemanlika,, så måde alltför gerna tillåta sig de lögnaktigaste uppgifter, de mest förrädiska och infama insinuationer om sina vederdelomän, alltför gerna pådikta dem satser och syften, dem de icke ega, alltför gerna dagligen sammanställa dem med deras skarpaste motsatser, allt för gerna låtsa okunnighet om företeelser, som visa att de äro motsatser, allt för gerna dikta om salariering och subvention och opinions-förändringar mot kontant etc. etc. ete. Dylikt står mycket väl tillsamman med pressens moralitet; och får man några skarpa rapp för wanarter i den vägen eller för okunnighet, för oförmåga att begripa de ämnen man behandlar, för ensidighet och grof parliskhet, för halfhet och smygeri, der manlig rättframhet borde visas — då är man en martyr, ett stackars misshandladt offer för sin moralitet. Jag är höflig, patrom! d. Vv. s. jag har rätt att, blott jag det är, vara för resten allt hvad jag behagar. Det vore sannerligen hugnesamt, om de mest lästa och inflytelserika representanterne af ett lands publicitet gjorde sig så upphöjda och värdiga begrepp om sin bestämmelse!!! Aktning för andras är en förträfflig grundsats, mest så framt fråga är om andras karakterer, något mindre i fall man menar andras opinioner, minst om opinionerne icke äro annat än jargoner, som föras i munnen af det skäl att de löna sig, och af personer, som äro oförmögna af en verklig öfvertygelse. Vi kunna icke annat än räkna för en triumf att blifva bemötta med en så beskiffad pole: mik, som ofvanstående profstycke utvisar: Den som, på sätt här skett i Aftonposten, nedsjunker till begagnande af bara skällsord, är icke längre någon farlig motståndare, och ådagalägger dermed bäst sjelf sin svaga ställning. För oss må Aftonposten gerna till och med finna det utgöra ett fel att vara höflig, d. v. s. anständig i tonen; likaså må den gerna fara ut i tillvitelser om de lögnaktigaste uppgiftern, de mest förrädiska och infama insinuationer, m. m.; allt sådant studsar tillbaka då det icke bilägges med ett enda bevis; vi anmärka blott, att då ibland massan af dessa tillvitelser äfven förekommer en hänsyftning, som kunde tydas så, som skulle Aftonbladet hafva påstått att Aftonposten skulle hafva mottagit någon psalariering, och subvention, eller undergått opinionsförändringar mot kontant, så är detta en fullkomlig villfarelse. Aftonbladet har flera gånger förut, då Aftonposten slagit på samma sträng, d. v. s. låtit förstå, alt sådana insinuationer kommit från vår sida, uttryckligen förklarat, att det för sin del fritagit Aftonposten för misstankan att stå i någon sold hos vederbörande, och tillkännagifvit vår mening att egentligen icke annat än en ytterlig ömtålighet och rätthafveri hos den ene redaktören eller en öfverdrifven inbillning Om sig sjelf hos den andre äro orsaken till dessa gallsprängda utgjutelser, som emellanåt gå till gränsen af det löjliga, såsom händelsen alltid är då någon förlorar jemnvigten. Hvad kan då meningen vara med den ärligheten hos A. P., att icke låtsa om denna förklaring, men deremot ånyo upprepa samma insinuation, att vi skulle tillskrifva Aftonpostens förfarande helt och hållet låga och smutsiga motiver? Är det blott att derigenom få Fra om ung att tillvitfa Aco cådana illhala 7