Aftonbladet – 9 februari 1849, sida 3

saken en verklig parodi på hvad man benämner en politisk förening. Skälet till detta omdöne är, att sedan propositionen om inbjudningen blifvit framställd och med tystnadens vältalighet antagen, åtskildes sällskapet efter en half timmas sammanvaro, utan ett enda ords diskussion,. — I anledning af denna apostill ha vi blifvit anmodade framställa den rågan, hvad A. P. eller dess brefskrifvare här kunna mena med parodi? — Förslaget om den ifrågavarande inbjudningen om ett möte nästa sommar lärer redan vid sammankomstens början och flera dagar förut varit allmänt kändt och omtaladt. Då ärendet nu var så ordentligt förberedt af bestyrelsen, att äfven en adress var uppsatt och enhälligt antogs utan anmärkning, så synes denna enhällighet, som bevisade att bestyrelsens förslag uttalade sällskapets isigter, hafva förtjent att bemötas på ett annat sätt, än det nu skett i Aftonposten. Om brefskrifvaren och hans liktänkande vänner icke delade de öfrigas tankar, så lär det vara leras eget fel, men icke pluralitetens, om ej någon diskussion uppsted; samt försöket att komma efteråt och förklara alltsammans för en parodi, blir då något malplaceradt. Vi kunna icke annat än instämma i denna mening. Brefskrifvarens bemödande att kasta ett åtlöje öfver en sammankomst af så allvarigt syftemål, och der för öfrigt ingenting, stridande mot god ordning och skick passerat, är lessutom så mycket besynnerligare, som hvarken brefskrifvaren sjelf eller Aftonposten uttalat något ogillande öfver eller bestridt lämpligheten af sjelfva propositionen och beslutet vid tillfället. Karakteren af och meningen med det ifrågavarande yttrandet må då lemnas till läsaren sjelf att bedöma. Det här förut omnämnda beslutet om en inbjudning till reformsällskaperna i landsorten att genom deputerade hålla ett möte i Örebro synes öfverallt förtjena ett allvarligt deltagande. En af de vigtigaste allmänna frågor som för närvarande kunna förekomma är den, huruvida det hvilande förslaget bör antagas elier förkastas. Ett värdigare föremål kan derföre icke finnas för upplyste och patriotiske mäns sysselsättning, än att rådpläga om denna fråga och tillika derigenom söka komma till en gemensam öfvertygelse om hvilkendera meningen ir eller bör blifva den allmännast rådande i detta hänseende. Emedlertid synes det äfven, till vinnande af ett sådant ändamål, vara maktpåliggande, att reformsällskaper ytterligare bilda sig i alla de landsorter, der. sådana ännu icke finnas. Endast derigenom kan ett sådant möte som det föreslagna komma att lemna ett någorlunda fullständigt uttryck af: opinionen från hela landet.