Aftonbladet – 9 februari 1849, sida 3

Fyl Sulpice, fyl,). Vi hafve en gång fråsat, huruvida icke listor varit utskickade för utt serskildt skaffa prenumeranter eller unlerstöd åt -Aftonposten, och huruvida den ej från början uppsattes för att motarbeta Aftonbladet. Härpå har aldrig något annat svar blifvit lemnadt, än det som legat i Aftonpostens fortsatta hätskhet och ständiga angrepp mot oss, ehuru en god tid förflutit sedan fråsan gjordes; och så länge svaret uteblifver, kan väl icke någon oförrätt anses vara begånsen genom frågan. Vi önska emedlertid A. P. ul lycka till den skörd, som kan hemtas af letta dess sätt att vårda urbaniteten i uttryck och fullfölja sin för en tid sedan högtidligt tillkännagifna föresats, att icke vidare ingå i någon polemik med Aftonbladet. Det är så jalande, att det, efter några sådana artiklar till, väl kunde löna mödan att hopsamla dem serskildt, för att deraf ånyo utgifva ett dubbelnummer. ) Se operetten Regementets Dotter,. AAA — Aftonposten för i går innehåller en af bryg aren hr A. D. Schmiedte inlemnad reklamation, om är adresserad till redaktionen af Aftonbladet, ;ch, enligt hvad Aftonpostens ingress angifver, blifvit yresenterad genom notarius publicus med begäran mm plats i Aftonbladet, men hvilket skall blifvit vägadt. Hade Aftionposten hört sig närmare före, eler begärt del af den attest, som notarius publicus vifvit, så hade den varit i tillfälle att upplysa, att ed. af Aftonbladet ingalunda vägrat att emottaga och införa hvad hr Schmiedte kunde hafva att anöra till vederläggning i sak af en förut i Aftonblalet införd artikel, som angått hans egen vägran att terlemna en för stöld hos honom straffad bränvinsörsäljerska några qvarvarande kläder och saker, men Itt den artikel, som nu är införd i Aftonposten, lifvit tillbakavisad uteslutande derföre, att den inrehåller flere grofya ohöfligheter emot Aftonbladets örläggare personligen. För Aftonpostens ledare hale det emellertid troligen, under dess nuvarande freetiska tillstånd, varit en för stor försakelse af en ckerhet att genom denna upplysnings bifogande afsäga sig nöjet att bidraga till en smutskastning mot Aftonbladsförläggaren. Hvad sjelfva ämnet för hr Schmiedtes artikel ansår, så torde det obseryceras, att Aftonbladets relexioner föranleddes af en skrift, som den bestraf ade personen hade ingifvit till öfverstäthållareembeect, med begäran om sina sakers återfående, och ati hennes belägenhet i denna skrift skildrades såsom nödställd. Nu uppgifver deremot hr Schmicdte, att Sjögren, långt ifrån att frysa och svälta, skall ega alla beqvämligheter i en hyrd lokal i Drakens gränd, och att der under hennes fängelsetid bland andra saker örvarades 2:ne halfankare fint destilleradt bränvin och 492 burkar med sylt, att hon har en rätt dyrbar garderob, till en del af siden, bland annat en sidenmantilj för hvilken hon, enligt hr Schmiedtes uppgift, betalt 70 rdr; ehuru hon vid inträdet i hans tjenst Oktober 4846 icke hade mera saker, än hon kunle bära under armen. Likväl skall hon icke haft i ön mer än 30 rdr om året och 20 rdr rgs kostpenningar i månaden. Hr Schmiedte anmärker vidare, tt han, långt ifrån att med någon hätskhet förfölja Sjögren, först erbjöd henne förlåtelse om hon erkänle sin förbrytelse och återlemnade de stulna penninsarna, och att han icke öfverlemnade saken till poisen förr, än hon vägrade detta, samt att han för jfrigt ej vägrat henne att få afhemta sina saker, utan endast dervid fästat det vilkor, att sådant skall ske i rättsbetjenternas närvaro och efter yisitation af n kista, hvartill hon ej kunnat förmås att. aflemna nyckeln, men der han misstänker att flera för honom och andra i huset boende personer bortkomna saker förvaras, äfvensom några nycklar, som kunna lätta ingången för Sjögren till hr Schmiedtes bränvinsmagasiner. Alla dessa upplysningar hade hr Schmiedte med största lätthet kunnat få införda i Aftonbladet, utan att behöfva anlita notarius publicus, om han behagat framställa dem utan inblandning af personliga förnärmelser, hvilka här i intet afseende voro på sin plats. Anlitandet af sådana vopen tillkännagifver ofta en sjuk sak. Till försvar för Aftonbladets reflexioner nämne vi i öfrigt endast, att om A.B:s polisreferent haft sig bekant hvad hr S. nu sedan uppgifvit om Sjögrens omständigheter, så är det klart att anmärkningarna till det väsendtliga hade uteblifvit; men såväl i anledning ar hvad, vid undersökningen i polisen yttrades, som ock på grund af straffade Sjögrens skrift, var det svårt att föreställa sig sådant. En af hr Schmiedtes uppgifter förekommer oss något dunkel och obegriplig; neml. att bland Sjögrens hos S. qvarstående saker finnes en kista, hvartill hon ej kunnat förmås att aflemna nyckeln, daktadt hr S. misstänker, att flera för honom och andra i huset boende personer bortkomna saker, nycklar, 0. s. Vv. derstädes förvaras. Man måste ihågkomma att Sjögren är en för hustjufnad hos S. lagförd och straffad person. Oaktadt detta, och fastän Sjögren i början icke ville bekänna, skulle hon likväl hafva en tillåst kista, till hvilken hon ej förmåtts aflemna nyckeln, och en så ytterlig finkänslighet både hos den grannlaga husbonden och hos polisen skulle hafva egt rum, att denna kista aldrig blifvit visiterad, utan förvaras såsom ett depositum hos den bestulna husbonden. Det lärer medgifvas, att detta är ett förhållande, som man åtminstone ej lätt knnuat ana. — 2 — Hr kongl. boktryckaren Carl Norstedt har begärt plats i Aftonbladet för följande: Med anledning af den uppgift hr kapten Stjern