Aftonbladet – 5 februari 1849, sida 3

MT. DAIRAAD TAR DE POLITISKA FLYKTINGARNE I LONDO! AF GUSTAF DÅLAUX, Uti Revue des deux mondes har varit in förd en af hr dAlaux författad skildring af d i London vistande politiska flyktingarnes för hållande, hvilken väckt mycket uppseende Författarens politiska åsigter äro i åtskillig: afseenden högst skefva; men hans målnin gar af de märkvärdiga historiska personligho terna äro pikanta och egnade att väcka in tresse. Redan förut bar ett utdrag af denn: skrift, hvilket angick furst Melternichs åsigter varit infördt i Aftonbladet, men för att. ickt störa sammanhanget af det hela, och då: del är helt kort, uteslutes det ieke ur nedan stående: Den lilla politiska kolonien i London fram visade under förlidne sommaren en besynnerlig förening af namn. Hvarje revolutionär skeppsbrott hade ditkastat ett större. elle mindre antal förlista. Absolutism, konstitu: tionel. monarki, socialism, alla öfvervunna sy: stemer voro der förenade. Den franska all mänheten, allt för mycket: sysselsatt med rui: nerna från i dag föratt kunna bekymra sig om dem från i går, kastar blott sällan blicker på de landsflyktige, som vistas på andra sidar Kanalen, och likväl är det mödan värdt ati följa dem till denna sista uppehållsort, der ifrån några i morgon skola svinga sig upp pi historiens höjder, medan andra komma att be träda glömskans breda bana. Vill läsaren tag: mig till ledare under denna utflygt, så skal jag gifva honom de upplysningar, som ett tr inånaders vistande i London förskaffat mig. Claremont förtjenar naturligtvis först och främst vår uppmärksamhet. Den kongl.. fa miljen, som nyligen lemnat detta residens föl att flytta till Richmond, lefde der mycket stillhet. Utan att förskansa sig bakom cere monier, som aldrig legat i dess smak, iakttof den dock en viss tillbakadragenhet mot de landsmän, hvilkas namn icke voro bekanta Tuilerierna. Den måste i sin ställning frukt: nyfikenheten och olägliga ärebetygelser elle projektmakares intresserade inställsamhet, De inre i Claremont var mycket anspråkslöst man såg på sin höjd fem eller sex tjenare Ludvig Filip hade icke ens en gång velat be hålla det equipage, som han hyrt vid sin ankomst till England. Famljen åkte om sön dagarne i hyrvagn till det mest afskilda ka tolska kapell för att höra messan. Man spisade vid ett mycket sparsamt besatt bord Liksom hos den sisopla borgaren i London dracks öl vid bordet, och vinet gömdes såsom en Ilyxartikel samvetsgrannt till deserten Samma enkelhet rådde i allt. Damerna vorc klädda i de mest brukliga tyger. De burc hvarken siden, spetsar eller juveler. En aktningsvärd delikatess och önskningen att icke falla besvärlig för den engelska gästfribeten, hvilken eljest gerna hade visat sig gilmild mot de ryktbara flyktingarne, förklara det kongl. armodet, som, hvad man än må säga, icke hade något affekteradt. Tvärtom, den landsflyktiga familjen satte en viss stolthet i att afhålla sig från hvarje klagan; hvaruti kanhända illasinnade skulle hafva sett en mindre värdig uppfordran till republikens medlidande Ludvig Filip, Marie Amalia och hertigen al Nemours blefvo mycket uppretade deröfver at! en tidning hade offentliggjort en skrifvelse frår Joinville till en;af hans vapenbröder, hvarut: talats om bristen i Claremont Med undantag af några utflygter till det inre eller utefter stranden, var de landsflyktiges lif utomordentligt enformigt; Fiske var prinsarnes enda förströelse, och de sysselsatte sig ibland hele dagarne dermed. DProttningen gjorde dem sällskap så ofta hon icke var opasslig, men dettz är hennes vanliga tillstånd. Fadern delte de sorgliga fristunder, som revolutionen. förskaf. fathonom, mellan läsningen af franska, engelska och tyska tidningar och långtrådigheter af en knarrig overksamhet. Det slag, som tillintetgjorde hans förhoppningar, träffade så mycket hårdare hans vanor, som det beröfvade honom denna förvånande detaljverksamhet hvilken gjorde honom till den mest sysselsatta af alla rika egendomsegare och till den slörste vexelhandlaren bland alla kungar. Han ä också mycket nedslagen och har blifvit gam. mal. Den landsflyktige Carl den 10:de iakttog tystnad rörande händelserna, Ludvig Filij talar gerna om dem, och gör det med en märkvärdig öppenhet. Med en för det menskligs hjertat naturlig förkärlek, som här rättfärdigas af mer än en orsak, ser Ludvig Filip nemligen i hvar och. en af de felslagna beräkningar, i hvarje oordning, hvarje olycka, som blifvit en följd af revolutionen, ett försvar för sin politik. Har jag icke haft rätt uti att afslå reformen ? Denna är hans älsklingsanmärkning. Och verkligen, då han hade dröjt gå nen med att gifva efter, så var det bättre för honom att sätta sig ti ar oda till sista ögonblicket. — on Ludvig Filip tror med förkärlek att den monarkiska principen. lefvat ut sin tid hos oss. Han tror icke att någon är i stånd att nna hvad han förlorat Iudvig Filip finner