Aftonbladet – 5 februari 1849, sida 2

Således är friherr nap bortrest?, Ja, det är hon. Än fröken ? Hon också.n Betjenten såg ledsen och tvehågsen ut. Har ni bref till friherrinnan ? frågade Margreta. Ja, min fina jungfru! Och jag har ett till frökeh också, ifrån en hennes goda vän.n Margreta häpnade... Det kunde omöjligt vara ifrån någon annan än ryttmästaren... men hvad var att göra? Hon rådde betjenten att taga sig litet förfriskning, och sedan sätta efter dem. Väl hade de några timmars försprång, likvisst borde han hinna dem der de togo nattqvarter. vw SJ Betjenten besinnade sig ett ögonblick .:. Nej, jag måste rida tillbaka till Stockholm, så får min herre göra huru han vill... 3 Hvad? är du redan återkommen? frågade geheimerådet då betjenten samma afton, fastän sent, inträdde i hans rum. Ja, hans nåd! Hvarken friherrinnan eller fröken voro hemma.n Dumhufvud, begrep du ej att du skulle ha väntat ? Nådig herre! det hade blifvit lång väntan. Friherrinnan och fröken voro ej på något besök i grannskapet, utan de hade följt friherrinnan Duwald på en resa till hennes egendomar i Wermland., pFriherrinnan Duwald!, upprepade han, och kunde med möda dölja sin förvåning. GodU gif mig brefven och gåln Nästan machinmässigt tog han brefven, dem betjenten lagt på bordet, och vandrade en lång stund tankfull fram och tillbaka i rummet, alldeles ur:stånd att reda detta trassel. Hon måtte ha någon plan härmed, eller har hun blifvit tokig, utropade han omsider. Silt första beslut, att tala med Regina bhärvm, emedan hon, såsom. sjelf qvinna, lättast borde kunna ins vekelsegrunden till friherrinnan Duwalds handlingssätt, förkastade han, för hennes olyckliga böjelse för Bernhard; Derigenom skaffar jag ju endast friherrinnan Duwald en bundsförvandt ... det är klart som dagen. Han talade ännu en gång vid betjenten och erhöll den underrättelsen, att damerna varit åtföljda af en baron Duvald ... Nu voro alla tvifvel häfna ... Hon vill straffa Bernhard i Elisabeths person, utbrast