Aftonbladet – 2 februari 1849, sida 2

huru skulle det gå?... Enfaldigt nog att jag grämer mi; öfver olyckan med hästen; sammanhanget emellan de och min resa kan jag icke inse. Kungen är i Skåne andshöfdingen har jag på min sida, och lag och rättvisa finne här i landet, det tror jag på, och det skall jag bevisa! En half timme derefter såg man vår häradsskrifvar la landsvägen framåt, så fort det elaka väglaget tillät Ännu en timme, och han steg ur sin släde vid Carlstad rådhus. På dess gård funnos redan många granna rackar och emellan dem vandrade af och an en hop förmögnar bönder. Dessa emottogo sin unge häradsskrifvare :som en be skyddare, och slogo en ring omkring honom. Djupt all var, blandadt med bekymmer stod att läsa på deras anle ten. Prytz skakade deras händer och utlofvade, att den skulle vederfaras all rättvisa. Hans kamrater från Mellan sysslet och Östersysslet voro äfven der, men om den brydde sig ingen. Redan på gården fick han veta att -landshöfdingen fö ytterst vigtiga embetsgöromål vore frånvarande .:-. Det vill säga ..: tänkte P:ytz ::: att en snara här ä itlagd. Landssektern:skall: således representera, och har ir mig gramse :.. men lika godt! Jag är lyckligtvis för sedd med ordres, och jag är beskattningsman, icke har och ingen annan. Han gick opp i kanslirummet. God dag, häradsskrifvar Prytz! tog den myndige vic jandssekter Weidenhjelm till orda. . ;Det roar er att vis vanvördnad mot edra förmän, märker jag. Vet ni af at ni skulle vara här kl. åtta, och nu är hon half nio? Prytz insåg genast att denna erinran endast skulle tjen till att på förhand göra honom modstulen och hade svår att afhålla sig ifrån ett medömksamt småleende. Det är första gången, herr landssekreterare, som ja; hört en sådan anmärkning,, svarade han, ehuru jag kal med vittnen hestyrka, att jag annars alltid varit den, son åtminstone fått vänta två timmar öfver den utsatta tiden Jag får således tacka herr landssekreteraren, som jemna förhållandet derigenom, att herr landssekreteraren nu sjel gjort mig den äran! Här är en hop anklagelseskrifter mot er orättrådig fördelning af den anbefallda skatten, öfver hvilka ni äge att nu mundtligen förklara er, tillade landssektern, oc lemnade honom en bundt papper. De flesta af de klagande voro sjelfva tillstädes, jemt så många af allmogen, som utrymmet tillät. Efter att en stund hafva bläddrat i inlagorne framste Prytz till. bordet. Mina anklagare bestå af endast förnäma och rika per soner, såsom herrar Gyllenspets, Granfeldt, Roos, Blanc kenfield, Herwech, med fl. och grunderna för deras an klagelser äro lika småaktiga som deras påståenden är stora och myndiga. Jag förstår sannerligen icke huru ma på så skenfagra skäl kan våga att väcka åtal emot mig en så klar sak. Min så kallade förbrytelse skulle då be stå deruti, ser jag, att jag vid en krigsgärd icke tagit mer