Aftonbladet – 1 februari 1849, sida 2

mer krig med den allvarsamt omtalade regenten, då blir ock i samma ögonblick satiren berättigad att spela emot honom. Skämt, oqvädinsord, framdragna skandaler — alt är då brukbart, ja berömligt. Men ett visst datum blir det fred. Nu punkt! Samme regent är i ögonblicket åter den halfgud han var före kriset; han är icke längre att kalla — — —, och med t.ex. en veuve Cliquot kan han ick e längre nämnas hafva haft det ringaste att skaffa, sedan freden blifvit undertecknad. För att återkomma till D. A. och dess förhållande till Konungen af Preussen, här troligen hvarje läsare af D. A:s utgifvares försvarsskrift i målet uppmärksammat den deduktion, hvarigenom vill visas, att Sverige förlidne sommar och höst, eller vid epoken af poemets inflytande i D. A., icke befann sig i fredligt förhållande till konungariket Preussen. Finner juryn de för denna framställning lagda grunder tillförlitliga, så måste D. A:s brottslighet ännu mer försvinna, om den eljest ens kunnat ifrågasättas. Vi vilja för egen del icke närmare inlåta oss i den frågan serskildt; men ingen lärer kunna neka, att, oaktadt det afsjordt fredliga förhållande hvari Sverige står t. ex. till Österrike, Neapel, Spanien 0. s. v. tidningarne hittills opåtaldt fått yttra sig både om later och olater hos nämde rikens furstar: hvarföre det svårligen låter begripa sig att Preussens häruti skulle göra ett undantag, äfven utan mellankomsten af icke-fredligt förhållande. Saken är, såsom princip, af så stor vigt för hela pressen, att det icke skulle förundra oss. om flere politiska organer, af hvad färg för öfrigt som helst, skulle taga D: A:s parti i er sak, som ovedersägligen ganska nära rör dem alla. Målets utgång synes välicke kunna varg tvifvelaktig; dock kan ingen på förhand med visshet beräkna den i mörkret smygande reaktionens steg.