Aftonbladet – 30 januari 1849, sida 3

2 FYRTiOFÖRSTA KAPITLET. . Mörkret var redan inne. Endast på två ställen va kade man ännu... i baronens sjukrum, der den tröstlösg modren hvarje ögonblick väntade att hennes son skulle utandas sin sista suck... och hos Dittmar, hvilken, ifrig! sysselsatt vid sitt skriibord, förseglade de bref, han nys: slutat. Iwo, sittande i soffan, såg med ett slags förtviflan på klockan, hvars visare oupphörligt närmade sig det båd efterlängtade och fruktade ögonblick, då hon skulle återsc Bernhard, men kanhända... för sista gången. Omsider var allt färdigt och inhändigadt af Holterling Dittmar steg upp... Tag på kappan, Iwo, och följ mig!, befallte han. De närmade sig den byggning der Bernhard satt arresterad. I förstugan lemnade Dittmar friherrinnans bre! till Iwo, med tillägg: .,Säg honom det, jag sagt... Och ännu en gång: val försigtig! ... NL Iwo visade posten sin tillåtelse att få besöka den arresterade och öppnade dörrn. Bernhard, som väntade kamrern, satt ännu uppe. I två dagar hade han lidit de mest sönderslitande qval, som finnas, ovisshetens. De hade beröfvat honom sömn och matlust, och Iwo studsade tillbaka vid anblicken af hans förändrade utseende. Äfven Bernhard, som uppstigit då han hörde dörrn öppnas, tog ett steg tilbaka, liksom bedragen i sin väntan. Bernhard! började Iwo; jag märker att min åsyn öfverraskar er! Ni väntar en annan, men som ej vågar, ej kan komma. Han har lemnat mig brefvet, här är det. Bernhard grep grigt efter det, stirrade på det ... men lät handen sjunka och öppnade det ej. i aDett: bref innehirler således mitt ödea, sade han omsi:der.. Elisaheth, Elisabeth! skulle du kunna misstro min kärlek 5 Den varning Dittmar gilvit Regina var ej överflödig . .. hvart ord genomborrade hennes bjerta, likt en glödande pil, och hon. sivd som kn varit född stum. Länge kunde dock icke Bernhard afhålla sig ifrån alt bryta det olycksdigra brefvet. Lika afgrundsandar hvimlade de små svarta bokstäfverna för häns ögon ... han ut