Aftonbladet – 30 januari 1849, sida 1

HA rättegångar; tvenne professorer lofvade framlemna densamma till kejsaren. Pacen derpå skulle nederösterrikiska provincialständerna sammanträda; studenterna utsågo en deputation som skulle inför desamma framställa folkets önskningar. Ständernas hus belägrades af en talrik menniskomassa. Man fordrade af ständerna att de genast skulle afsända en deputation till kejsaren och yrka Metterni afsättning; ständerna förklarade sig fullkorntigt dela denna folkets önskan, och en deputation afsändes ofördröjligen till kejsar Ferdinsad; man väntade länge men förgäfves något svar. I stället besattes slottet och statskansliet med-trupper. Borgargardet visade sig dock ic Oför modadt skallade ropet: Till tyghus: och den höljande menniskomassan stormade i den anvista riktningen. På vägen uppehöls folkhopen af en truppafdelning, hvars ollicer kommenderade: gefyr! Massan drog sig tillbaka, lemnande flera döda och sårade på platsen. Emedlertid hade andra foikhopar beg fvit sig till Metternichs landtställe, som i grund raserades. Studenternas yrkande af folkbeväpning beviljades emot aftonen och vapen uidelades från tyghuset. Vid samma tid bekantgjordes att kejsaren gått in på att entlediga Metternich. Den 44:de om morgonen utkommo också verkligen tvenne kejserliga reskript, af hvilka det ena tillkännagaf organiserandei al borgargarde, och nedsättande af ett reformutskott tjl utarbetande af reformer i demokratisk anda; samt det andra kungjorde den hatade statskanslerns afskedande. AÅAnnu en g atervände misstroendet, då ett rykte utbredde sig, att Metternich återvändt, att militär marscherade mot staden o. m. d. Då emanerade en kejserlig proklamation, som förkunnade tryckf)ihetens införande; denna så allmänt efterlängtade åtgärd lugnade sinnena och återstillde det. Andtligen blefvo folkets önskningar fullständigt tillfredsställde då kejsaren den 45:de utfirdade ett dekret, hvaruti förkunnades de samtliga — provincialst ndernas sammankallande för att öfverlägga om stadfästandet af en konslilution. Knappt hade det förvånade Europa förnummit absolutismens fall vid dess egen härd, förr än från en annan sida en ny skakning inträffade. Uti Berlin hade regering nm upptagit Februarihändelserna med skenbar bekytn slöshet. Man menade, att med bildandet enade landtdagen vore allt väl bestäk visade sig alldeles icke brådska 1ue det af förbättringar. Allmänna oj språk på fryckfrihet uttalade sig allt mera högljudt. Oaktadt nästan alla tyska ; Lade fått sig denna rättighet medgifven, förklarade likväl den preussiska regeringen den 3 Mars, att den skulle hos förbundsdagen väcka fråga om fastställandet af en tryckfrih men, i händelse man dervid skulle stöta på några svårigheter, skulle regeringen sjelfständigt företaga en revidering af de närvarande presslörfattningarne. Från alla landsändar inströmmade nu petitioner, hvaruti yrkades på den förenade landtdagens inkallande. Regeringen dröjde likväl ännu att motsvara denna så allmänt och så högijudt uttalade önskan af nationen. Då sammanträdde den 13 Mars för första gången i Berlin en folkförsamling, hvaruti dagens vigtigaste politiska frågor togos i övervägande. Man fordrade allmänt, att stadens myndigheter måtte hos konungen framställa en bre. beviljandet af fr are institutioner. Mag vägrade att gå in härpå. Stadens deputerade sände den 14 en deputation till konungen, för alt erhålla svar på de ingifna adresserna. Konungen höll sig fast dervid, att fromstegen blott kunde ske så småningom; ständernas närvarande fördelning samt vilkoret af jordegendoms besittande, för utöfvandet af valrätt, vore i grunden tysk och borde följaktligen icke gifvas till spillo. Emedlertid hade spänningen mellan befolkningen och den väpnade styrkan tilltagit. Några försök att uppkasta Bbarrikader hade blifvit gjorda och massans förbittring hade ökats deraf, att flera personer dels blifvit dödade, dels illa sårade vid de uppkomna skärmytslingarne. Den 17 lugnades sinnena något, i anledning deraf att en rhensk deputation anländt. Denna erhöll den 18 audiens hos konungen, skildrade för honom stämningen i provinsen och besvor honom att genom skyndsamma eftergifter för folkets önskningar afvända den hotande faran. Konungen lofvade uppfylla deras önskningar. Klockan 2 på eftermiddagen utkom nu det plakat, hvari konungen antydde de reformer, som han önskade införda, icke blott i Preussen, utan i hela Tyskland. a a a re a a ann NN