Aftonbladet – 27 januari 1849, sida 2

nar för sig sjelf, i det han steg upp, och återbegafl sig ill balsalen. Bara de få gifva luft åt sina lungor, så är Ut bra... Gräla och betala är deras valspråk, och fruken vilja de alla hafva, men ingen vågar sträcka ut handen fter den. Vid hans återkomst till maskeraden var den vackra urkinnan försvunnen. I hennes ställe hade en ny figur dragit sig den allmänna uppmärksamheten. Det var en vinna i hvit, fotsid klädnad, hufvudet betäckt med en ät, hvit slöja, och ett radband hängde vid dess sida. När von anlände, hade hon sällat sig till turkinnan och bildat n bjert motsats af denna lysande gestalt, till hvilken bon mot allas förmodan ställde ett hotande tal, sade sig vara S:t Brita, nu nedstigen på jorden, och återkommen till sin ödelseort, för att omvända turkar och hedningar, och att hestraffa verldens och vredenes barn. Eburu alla igenkände fröken Emerentia, måste de dock illstå att hon ej spelte sin röl illa. Är S:t Brita här? ropade den nu framstörtande djef-, vulen. Är du S:t Brita, du? S:t Brita fastade, hon... men du är väl född, och, och, och ... i dag är du S:t Brita, i morgon ... hör du mig till! Under dessa utrop, hvilka ditlockade sjelfva prinsessan, hade den sköna turkinnan försvunnit. 8:t Brita utöste sig i besvärjelser, och besegrade småningom så till vida den leda fienden, att han ej mera anföll henne, utan beskedligt höll sig tätt bakom, idkeligen sökande att nappa tag i radbandet. : — vÄr det med dessa kulor, heliga qvinna, som du bestormar himmelriket hvarje stund jag ej ser ditt öga kasta längtande blickar genom hålet på den ridå, hvilken skiljer detta rike från mitt glödande, herrliga land? Sjunk i ditt djup, du afgrundens ande! och fly från en själ, som hatar dig och afskyr din fasansfulla anblick b Förlåt att jag infunnit mig så hvardagsklädd! Jag skall straxt vara tillbakan, sade djefvulen och skyndade ut Hvilken makt i dina exorcismer, heliga syster! ytt rade prinsessan. Aflägsna med dem allt det onda, som förföljer oss, arma varelser på den syndfulla jorden ! Milda furstinna!, svarade S:t Brita. Renheten i ditt hjerta är som en klar kristall, och om den ett ögonblick