Aftonbladet – 27 januari 1849, sida 2

FÖRSLAGET. För svenska nationen finnes för närvarande ingen fråga så vigtig, så ingående isamhällets lifselementer, så betingande för framtiden, och följaktligen så ömtålig och grannlaga, som den, huruvida det hvilande representationsförslaget bör antagas eller förkastas; och huruvida konsiderationen eller principen bör ställas främst vid afgörandet. Så långt äro alla ense. Hvad är det som bör sökas i en nationaleller folkrepresentation? Jo, att den skall vara hvad den kallas, det vill säga, att den skall representera nationen eller folket, och icke blott eit mindre antal, bestående af de redan genom sin samhällsställning förmögnare och mäktigare. Detta är tidsandans stora sanning, som det likväl alltid varit så svårt att få erkänd, och som man först på den sednaste tiden tyckes hafva börjat allmänt inse. Det är historien med Columbi ägg: den är så enkel, att den blott behöfver blifva känd, för att af en hvar kunna uppfattas; det är den stora rörelsekraft, som under vår generation och den nästföljande oemotståndligt framgår öfver Europa, efter de lysande triumfer den fivat och de pröfningar den bestått på andra sidan Atlantiska oceanen. Och hvarföre duger då icke vårt nuvarande