Aftonbladet – 25 januari 1849, sida 1

mm sw WWW HH I I Än Rn I ÄR strök ett slags mörkt smink öfver ansigtet, och, innan änn fem minuter voro förlidna, framträdde vår gamla procentare ur djupet af den dunkla gömman. De gingo tillett, icke långt derifrån beläget torp, be stego der ett par redan sadlade hästar, och uppnådde snar! Rilanda gästgifvargård. Kamrern fick vänta både länge och väl, och började omsider tro att Emerentia, oaktadt Holterlings alla försäkringar, ej skulle komma den dagen. Då syntes i hast en tungt lastad parvagn, hvars kusk bar det kungliga livreet. Han stadnade vid gästgifvargården för att hvila, och aflemna förbudssedel för fröken Däben, som inom en timma väntades efter. Men hon infann sig redan inom en qvart. Kamrerr hade hoppats att hon under hästombytet skulle stiga wi vagnen, men hon satt qvar. Nå, mumlade kamrern, efter inte kullen vill gå till Mohammed, måste väl Mohammed gå till kullen Han närmade sig vagnen bakifrån, steg hastigt upp pi fotsteget och stack in hufvudet genom det öppna vagns: fönstret ... I största ödmjukhet anhåller jag om ett samtal med er, nådigaste fröken! bad han, ehuru med temliger barsk ton. Emerentia förskräcktes häftigt vid d-tta plötsliga till tal, detta oförberedda möte, och det så mycket mer, som hennes tankar voro sysselsatta med uppfinningen af det mest sårande sätt att demaskera och förödmjuka den man hvilken hon nu hade ansigte mot ansigte. Hon sansade sig likväl genast... Ah, se herr geheim ... i Min fröken ! afbröt han henne. I anledning af ett särdeles förtroende, hvarmed hertiginnan Hedvig Sofia en