Aftonbladet – 25 januari 1849, sida 1

ENGELSKA FOLKETS BEHOF AF EN REPRESENTATIONSREFORM. Ibland de offentliga vanor och plägseder, som hos den anglosachsiska stammen företrädesvis framför öfriga nationer utbildat en politisk och fosterländsk anda och ett förtroende till verkningarna deraf, hvari man egentligen finner källan och driffjedern till denna viljans kraft, hvarmed engelsmän och amerikaner rastlöst genomföra hvad de en gång företagit sig, är bruket att samlas till allmänna möten, för att rådpläga öfver någon viss fråga, utan tvifvel det vigtigaste och Ityekligaste till sitt inflytande. Det intresse sådana möten, när en större mängd der är församlad;ega, genom förhandlingarnas dramatiska lif, lockar redan till uppmärksamhet på de annars stundom måihända torra, men för det allmänna bästa maktpåliggande ämnena, och den sammandrabbning, som dervid icke sällan inträffar mellan olika åsigter, öfvar skarpsinnigheten äfven hos åhörarne; under det den utmärkelse och det bifall, som skänkes åt den klokaste eller vältaligaste af dem som uppträda, utgör en kraftig sporre att vinnlägga sig om sådana egenskaper, genom hvilka medborgares förtroende kan förvärfvas. Vid ett sådant större möte i Bolton, den 20 i förra månaden, uppträdde en sir Joshua Walmsley, såsom sökande till den plats i parlamentet, som blifvit ledig genom d:r Bowrings resa till Canton, och höll inför en församling af nära 3000 personer ett tal öfver den: politiska ställningen för närvarande i Storbritannien, hvilket refereras i tidningarna, jemte det vitsordet att vara ett af de mästerligaste, som nyligen blifvit hållet för reformernas sak. En del af detta tals innehåll anse vi äfven så intressant för svenska läsare, genom den lifliga målning det lemnar af den aristokratiska tendensens inflytande och de jemförelsepunkter man der kan ega med våra egna konservativa elementer, att vi meddela ett utdrag deraf. Hr Walmsley började med att erinra, huru han i många år varit boende i grannstaden Liverpool, der han var sysselsatt med köpmannayrket, och att han ifrån ganska inskränkta vilkor hade lyckats utbreda sin verksamhet; att han hade varit beklädd med minga förtroendeposter, och deribland det högsta municipala uppdrag, som stadens innevånare kunnat lemna honom. Men det var likväl icke några personliga förtjenster han wille åberopa; han hyste mera förtröstan till de grundsatser, för hvilka han ämnade uppträda. Hvad folket i detta land mest behöfde var, så vidt han kunde döma, en god regering för billigt fris — en styrelse, som: folket känner och värderar, och