Aftonbladet – 24 januari 1849, sida 3

rad vid la Scala-teatern i Milano. —— 22 FURST METTERNICH I ENGLAND. Det sista numret af Revue de deux Mondesx innehåller intressanta meddelanden från London öfver de der lefvande flyktingarne. Artikelns författare, Gustaf Alaux, har lefvat de tre sista månaderna i England, och naturen af hans underrättelser lemnar intet tvifvel öfrigt, att han stått ganska nära till exkonungen och hans familj, och haft tillfälle att höra deras åsigter och meningar om det politiska Europas forntid, samtid och framtid. Vi meddela här ett utdrag af hr dAlaux yttrande om furst Metternich, som spelar den förnämsta rollen ibland de politiska skeppsbrutne af 1848. I England, likasom i Wien, skall Metternich vara den inflytelserikaste och mest rådfrågade af den monarkiska politikens statsmän. Från sin reträtt leder han österrikiska hofvet, som icke gör något utan ingifvelse från honom; han gifver tsaren råd och står i ständig brefvexling med honom ; bearbetar genom hertigen af Wellington Englands tories och utöfvar ett stort inflytande på sjelfva lörd Palmerston, som ser honom oftare än han vill tillstå..... Den väldiga stöt, som Metternich erfarit, har för öfrigt icke skakat hans fullständiga optimism. Enligt dAlaux teckning är han i detta afseende fullt ut så oomkullrunkelig som vår Hartmansdorff. Om principen är falsk, menar han, så är dess tillämpning nödvändigt afvita och kraftlös; och enligt sina bekanta grundsatser frånkänner han följaktligen den revolutionära rörelsen all lifskraft. Talar man med honom om framskridande, så ser man misstroendets löje på hans läppar; det politiska framskridandet, säger han, rör sig i en cirkel; ju raskare det går för sig, desto förr närmar det sig åter till sin utgångspunkt. Enligt hans mening är det republikens bestämmelse att göra samma kretslopp, fastän i förminskadt mått, som dess äldre syster; året 1848 är för honom ett 1793 utan dess storhet, och om han redan tycker sig bafva i kikaren ett nytt 1814, så är en republikens Bonaparte honom välkommen, likasom denna revolution i hans ögon redan haft sin Mirabeau i Lamartine, sin Danton i Ledru Rollin, sin Pethion i Marrast och sin Babeuf i Proudhon. Den rörelse, som nyss skakat Frankrike och Europa, är i hans tanke den oundvikliga och sista oscillationen af samhället, som, uppehållen ett ögonblick genom det konstitutionella systemet, nu gör revolutionens experiment ända till slutet, för att å nyo och en gång för alla återvända till den oinskränkta makten. Folken skola öfvergilva upprorsandan, furstarne förlora svaghetsandan, ty de skola dyrt hafvaköpt erfarenheten om hvad det kostar att göra koncessioner ). Påfvedömet, nedböjdt för ett ögonblick, skall, starkt och luttradt, kanske genom en martyrdom, framgå ur denna tunga pröfning, och en dag skall komma, så tror fursten, då theokratien å nyo skall räcka legitimiteten handen på de skingrade ruinerna af den europeiska revolutionen. ) Ån hvilken erfarenhet hafva folken gjort i detta hänseende? Men öfverhufvud äro dessa :Metternichska yttranden högst intressanta, emedan man der finner konseqvent uttaladt hvad Ja haute volee tänker öfverallt. Och huru ofta hör man icke t. ex. från detta håll anföras såsom skäl emot Förenta Staternas republikanska författning, att den ej skall kunna: bära sig i längden.! REON RT ETERN (Införes på begäran. OM FÖRLAGSRÄTTEN TILL EXERCISREGLEMENTET LL . on ma fs