Aftonbladet – 24 januari 1849, sida 3

— Det italienska operasällskapet gaf i går den första representationen af Riccis Chiara di Rosemberg. Denna opera tillhör den genre, som kallas semiseria: en genre, som lemnar ett mera för situationernas omvexling, än för karakterernas djupare uppfattning och genomförande öppet fält. Detta tycks ej heller vara den starka sidan hos maestro Ricci, som egentligen blott synes beflitat sig om att gilva en lätt och underhållande musik. Sådant är ock ingalunda att förkasta, såframt det nemligen lyckats, och framdeles skola vi yttra vår tanka om huruvida detta varit händelsen. Operan gafs med mycken esprit, och om man vid ett par momenter kunnat önska något mera lugn i ensemblerna, så lärer detta väl framdeles ej uteblifva. Hr Ciaffei var serdeles vid röst och gaf silt parti på ett utmärkt artistiskt sätt, hvilket älven bör sägas om mill Penco; båda framropades ock efter en af dem utförd duett. En liflig effekt gjorde terzetten i första akten (hrr Della Santa, Casanova och Galli), och en ännu lifligare duetten i sista akten, som kan kallas operans glanspunkt och utfördes mästerligt af hrr Della Santa och Galli. Också framropades de utförande efter dessa nummer, äfvensom samtliga hufvudpersonerna efter det belas slut. Hr Galli vederfors sedermera detta serskildt; Michelottos parti lärer ock vara enkom skrifvet för honom, då han var engagerad vid la Scala-teatern i Milano.