Aftonbladet – 24 januari 1849, sida 2

orlattniligen Ovaldig CIL FILL TOIK OCH UCHHOTC örkastade densamma, uttalade följaktligen ett Ildeles motsatt omdöme öfver nämnde regeings handlingssätt. Flera andra motioner röande samma ämne hade äfven blifvit afgifne. Debatterna rörande dötta vigtiga ämne voro e lifligaste och långvarigaste, som på länge gt rum i församlingen. Bland talare, som ppträdde emot utskottsbetänkandet, utmärkte ig isynnerhet Wesendonk, Simon från Bres-l( au och Raveaux från Köln. Isynnerhet Sinons föredrag utmärkte sig för en till den rad skarp och skonlös kritik öfver riksföramlingens hela verksamhet, samt den ofta ramträdande brist på kraft och sammanhålling, att man hittills i denna församling knapvast hört något dermed jemförligt, om ej måända den sedan mördade Lichnowskys lyande tal vid debatten om Slesvig-holsteinskal rågan. Vi tro oss derföre göra. våra läsarelq stt nöje med att här införa ett utdrag deraf.l, Mine herrar! började talaren. J hafven!. sjort de medel, af hvilka eder storhet ochl, nakt berodde, till verktyg för edert försva-l( sande och förnedring. Så var det vid Malmö-l, tilleståndet, så var det vid österrikiska fråsan. Jag bekänner med beklämdt hjerta, att; ag denna gång icke bör uppmana eder tilllj Pysklands räddning, ty det står numera icke eder makt. J hafven förgätit, att eder stor-. het cch makt uteslutande beror af folketsl sympathier, samt att J, endast och allenast i. kraft af dess stöd, kunna uppträda med eftertryck. Men J hafven gifvit dessa sympathier till spillo. Tron J väl, att de visade eftergiflerna mot kabinetten skola göra dem Eder be-l vågne och komma dem att glömma, att denna församling är en frukt af revolutionen, soml; blott äger fast fot på folksuveränitetens bas?! Starka bravorop.) Talaren öfvergick härefterl till en granskning af det sätt, hvarpå de särskilda staterna, dels blott delvis, dels under vissa förbehåll, offentliggjort de af riksförsamlangen fastställda riksförfattningar. Beträffande Preussen, huru finnen J edra beslut der verkställda? J hafven påyrkat den Brandenburgska ministerens upplösning, och just derföre är den beståndande och skall bestå! J hafven senom edra beslut förnärmat kronan, och å andra sidan stött folken ifrån eder, emedan J, medlande mellan dem båda, förrådden folkintresset och likväl icke beviljaden absolutismen tillräckliga koncessioner. Det hufvudsakligaste resultatet af preussiska revolutionen var konungens löfte att, gemensamt med den genom omedeibara val tillkomna folkrepresentalionen, gifva landet en författning. Monarken bar tillintetgjort detta resultat och åter fullständigt tillskansat sig suveräniteten. Ve det folk, som är känslolöst för det vanärande deruti, att dess frihet är byggd på emsådan skänk ! Våldet har segrat, och, ehvad än måi utgå deraf, aldrig kan detta förvandlas till rätt! Talaren öfvergick derefter till utskottsbetänkandet, som innehöll icke mindre grofva förnärmelser mot den preussiska nationalförsamlingen, än dem för kort sedan hr v. Vincke hade från tribunen slungat mot densamma. Med glödande vältalighet tillrättavisade talaren dessa smädelser mot de många utmärkta män, som deltagit i preussiska församlingen, och förfäktade lifligt nödvändigheten af det beslutade statsstrecket. De anförda skäl, att den preussiska nationalförsamlingen hade uträttat intet eller alltför litet, voro fullkomligt illusoriska; just derföre att den åsyftade för mycket och ngick för långt — emedan den upphäfde adeln och utströk med Guds nåde — med få ord emedan den venstra sidan vann öfverhanden: derföre, men af ingen annan anledning, blef den upplöst. Talaren öfvergår nu till vederläggning af utskottsbetänkandets särskilda satser, och tager sig deraf anledning till en återblick på det närmaste förflutna: De förnärmelsern, fortsatte han, som det kronan misshagliga partiet af Berlinerförsamlingen måst fördraga från militärdespotismens sida, vore ett värdigt motstycke till pöbelns excesser den 31 Oktober, emot det för revolutionen misshagliga partiet. Om man således alltid återkommer till dessa händelser, för att deraf draga slutsatser om församlingens orättfärdighet och ofrihet, så vore det dock oundgängligt, att af detta ömsesidiga förhållande göra en jemförelse, hvarvid folket icke skulle komma att förlora. Ännu aldrig hade en folkrepresentation blifvit skändligare behandlad! Rörande den oktrojerade författningens värde, delade talaren hr Wesendonks åsigter och fästade sig i synnerhet vid skattebevilningsrätten, hvilken, enligt författningens bestämmelser, är fullkomligt illusorisk och ganska lätt kan kringgås al regeringen. Uppställ ningen af de 88 som angå financerna erinrade om de bekanta grundsatser, som blifvit rekommenderade af författaren till Gespräche äber Kirche, Staat und Gesellschaft (hr v. Radowitz). På enahanda sätt förhåller det sig med många andra artiklar af denna beprisade författning, som med pompösa ord låfvar de största friheter, men tillika lemnar öppet tillfälle att åter tillintetgöra och upphäfva desamma. Uppfinningen af belägringstillståndet hade i den preussiska författningen blifvit adopterad såsom en vinst af Marsdagarna. (Skratt.) I England och Amerika gåfves visserligen fall, då habeas-corpus-akten kunde upphäfvas; men icke genom en ministerorder och på admiristratif väg, utan genom en särskild lag. Må man härtill ytterligare tänka sig de många organiska lagar, hvilka alla blott blifvit förbehållna, utan närmare bestämmelse öfver de tillämnade grunderna derför! Men om nu dessa icke skulle komma till stånd, så förblefve ju allt vid det gamla?! Vid betraktande af första kammarens organisation, som blott medgifver tillträde af rikt folk, vore ett sådant resultat ganska sannolikt. Hvad valen vidkomme, så vore, såsom sakerna nu stå, det ofördelaktigaste inflytande derpå uppifrån att WA AA ÖS mm -: 3 jCV Ja -—-— -— sm CA -—