Aftonbladet – 24 januari 1849, sida 2

UTRIEES. FRANKRIKE. I anledning af de såväl dolda som öppna försök, hvilka nu ske i Frankrike att undersräfva republiken, sedan dess fiender åter börat få luft, innehöll Recpublique democratique för den 8 Januari följande, som på visst sätt ir karakteristiskt. Legitimisterna hafva orgariserat en helig liga emot nationalförsamlingen, sim i deras ögon begick ett brott den 4 Maj, då den proklamerade republiken. Måste man då påminna dem, att jemväl alla de legitimistiska representanterna ropade, så mycket deras lungor orkade: Lefve republiken! och att de dagen efteråt, jemte de öfriga af församlingen voterade en tacksägelse åt provisoriska regeringen och bidrogo att med sitt bifall betäcka den revolutionära diktaturens alla handlingar. Tro de väl, att ett parti, som sålunda viker för fruktan och ljuger för sig sjelf, kan eftersträfva den hedern, att man tror på dess allvar? — Vi andra hafva aldrig ropat: Lefyc konungen! och aldrig skall detta rop utgå ur var mun. Härpå har legitimisternas organ Gazette de France svarat följande: Aldrig bar ropet: Lefve republiken! utgått ur vår mun; emedan republiken i en stor stat aldrig kan vara annat än anarki; och våra vänner hafva aldrig godkänt den revolutionära diktaturen. Om några representanter brustit i sin pligt, så hafva alla våra vänner förnekat dem. Af sistnämnda yttrande kan man lätt sc, huru mycket legitimisternas förhoppningar vext på den sista tiden. Den 44 Januari föreföll i nationalförsamling.n en mycket intressant öfverläggning om cen reform i förvaltningen af välgörenhetsanstalterna i Paris, hvaraf man tillika iphemtar upplysning om de vidsträckta inrättningar, som der blifvit giorde för sjuka, nödlidande och värnlösa. Utgifterna för den allmänna välgörenheten uppgår till omkring 46 millioner francs blott för hufvudstaden, och förvaltningen deraf sysselsätter mer än 2300 aflönade personer. Staden eger 435 lazaretter, innehållande 7474 sängar, der 90,000 patienter årligen behandlas. Dessutom finnas fyra stora fattighospitaler, och sju s. k. maisons de retraite för 8000 gubbar och vanföra af båda könen. Vidare erhålla mer än 400,000 personer understöd hemma i sina boningar, och den allmänna välgörenheten vakar öfver 25,000 öfvergifna barn. Under loppet af 4847 års vinter, året före den sista revolutionen, räknades mer än 95,000 personer stadda i absolut fattigdom; och 290,000 andra hafva erhållit tillfällig hjelp. Man ser häraf hvilken omätlig vigt ligger på en god förvaltning af så stora interessen: också hafva önskningar straxt efter revolutionen yttrats om en reform i detta hänseende. Förvaltningen har hittills besörjts af ett slags kollegial-styrelse, utöfvad genom en kommission, under öfverinseende af ett s. k. Högre Råd. Medlemmarna af kommissionen delade sinsemellan omsorgen om de serskilda inrätt ningarna, men häraf uppstod ofta brist på enhet och sammanhang. Så snart hr Dufaur blef minister, uppgjorde han ett nytt förslag, som hans efterträdare äfven fullföljt, och hvilket församlingen jemväl antagit. Detta förslag innefattar i korthet följande: Den allmänna förvaltningen af välgörenhetsanstalterna i Paris omfattar så väl organisationen af den hjelp, som lemnas nödlidande i hemmet, som styrelsen af sjukhusen och hospitalerna. — Den är anförtrodd ät en ansvarig direktör, med kontroll af ett råd. Direktörens myndighet omfattar så väl den inre som yttre servisen. Det nyssnämnda rådet har att utlåta sig öfver alla förslagsanslag, uppköp, försäljningar, materiellens värd, arbeten och reparationer som skola företagas, bevakning af gåfvor och testamenten, penningars upp: eller utlåning, lagliga afhandlingar, reglementen för inrättningars inre servis och anmärkningar i afseende på deras iakttagande, disciplinfrågor, som röra läkare och chirurger, och alla andra frågor, hvarom direktören begär dess yttrande. Alla läkare, chirurger och apotekare utnämnas, efter ansökning, af inrikes ministern, och kunna ej afsättas utan hemställau af rådet och Seineprefekten. Detta gäller äfven om de fattigläkare, som göra besök i husen. De sistnämnda läkarne kunna dock äfven tillsättas genom val af sina medbröder. Detaljerna af sjolfva administrationen skola bestämmas genom ett serskildt reglemente,