Aftonbladet – 24 januari 1849, sida 1

och om den, genom de MoldauWallachiska provinsernas besättande af ryska trupper, för Ottomaniska rikets -oberoende uppkomna fara, slutar den hedervärda representanten på följande sätt: Vi vilja ej veta af denna fredspolitik till hvad pris som helst, som en föregående regering proklamerat. Frankrike önskar en stor och nationell politik; och om j öfverlemnen Italien till Österrike och läggen Polens sista förhoppningar i dess röfvares händer, så skall Frankrike, förolämpadt, snart draga sig tillbaka från er (lifligt bifall). Drouyn de Lhuys, utrikes minister: Medborgare representanter! Den nya ministeren sade för några dar sedan, då den i församlingens minne återkallade alla de vistiga och talrika förvecklingar, hvilka sedan flera månader uppkommit i våra utländska affärer, att, i afseende på flera punkter, underhandlingar vore in!edda, och att Frankrike sökte en fredig lösning af svårigheterna; ministeren sade, att, så länge hopp fanns att vinna en fredlig lösning, var också en tillbakadragen ställning ministeren pålagd ... (Buller, blandadt med rop: af Ganska bra! och med leende). Hr Drouyn fortfar: Jag förvånas, medborgare representanter, öfver det leende, som möter dessa mina ord... Jag upprepar, att underhandlingar äro i gång rörande de punkter den siste talaren vidrört; han påstår, men jag nekar, att de äro afbrutne, eller att bemedliingen är förkastad. Vi befinna oss, tvärtom, i fullt bemedhngsarbete; men, då man håller på med fredliga negociationers framställande och antagande, och man just är på väg till ett ultimatum, så frågar jag er, hvad man kan hafva att vänta af en dylik procedur som denna (ny rörelse)... Den här i tribunen väckta frågan är om fred eller krig. Jag anser den förtidig att diskutera här. Vore det ej så, skulle jag icke vänta tills man frammanade mig; jag skul!e sjelf öppna frågan, i kraft af det initiativ, som tillkommer regeringen: en fråga, för hvilken regeringen alls icke skall draga sig tillbaka. Man har talat om tvenne slags politik: en, som ville fred, ochÅ derom uttryckte sig med stolta ord; en annan,. som lät krig framskymta mellan fingrarne. Jag förenar mig med den förra, jag förkastar den sednare (ganska bra!) De Lamartine uppsteg i tribunen och försvarade den förriga ministerens fredspolitik förl de mot den framkastade misstankar. i Ledru Rollin. Medborgare! Utrikes mini l sterns sista ord hafvakallat mig till tribunen. Han har talat om tvenne slags politik: en officiell och en hemlig; en, som proklamerade fre-l: den; en annan, i mörkret arbetande på krig. IH: afseende på provisoriska regeringens officiellal. politik har den hedervärde hr de Lamartinel: svarat. Emedlertid skall jag bedja att få åberopa : karakteren i den provisoriska regerin-: gens manifest. Rörande den underjordiska e-l: ler hemliga politiken — en allusion, för trendel: gången framkastad i tribunen — ber jag, att del: som tala härom, må hafva mod att uppträda ih t-ibunen, och jag skall besvara dem: det ärl; länge jag önskat detta (rörelse). Om någon inom l; denna krets vill uppträda till försvar för syste-l: met alt sätta allt på spel, så är jag färdig att lemna honom ordet (ganska bra! ganska bra! på högern: tyst!) Medborgare repres ntanter! hr de Lamartine har haft rätt i att säga alt provisoriska regeringens enda politik har bestått i en fredens och broderlighetens politik (bifall). Detta är grundtanken i manifestet af den ö Mars. Manifestet innehåller, att republiken beden. Jag frågar, om någon finnes inom. dennalf krets, som ej nu anser den förnedring oss pålades genom det blodiga nederlaget vid Waternu frågar jag, om den grundsats, som blifvit!c nedlagd i manifestet af den 5 Mars, blifvit till-c fana falla, och fordrade räkenskap derför, svarade man oss: vi underhandla! Sedermera närll olyckan var skedd, tog man sin tillflygt tillla len beqväma läran om afgjorda fakta (faits acsomplis). Denna monarkiska pohtik vilja vils 2j längre (rörelse). Vi hafva för närvarandelt ätt att intervenera i våra egna affärer; ochll när någon oroande nyhet från utländska bladlu kommer oss tillhanda, rörande gången afln vår politik, hafva vi rätt att interpellera erif ganska bra! ganska bra!). Hvar befinna vi oss!n ma i anseende till Sicilien? se der den frågalf ag gör er. En bemedling har bragts å baneln mellan Sicilien och konungen, hvilken, manll nåste tillstå det, har låtit massakrera Messi-!b as invånare. Hvar befinnen j er då med erig jemedling? Om vi skola tro Engelska. tidnin-!d ar och de underrättelser vi sjelfve fått, så ä IF tällningen som följer. Konungen af Neapels variförklarat er, att underhandlingen ej vidarele unde fortfara på denna bas. Han har un-p lerrättat er, att Spanien, som äger eventuella! ri ättigheter på Neapels krona, vill intervenera; v ich fordrar således, att hemedlingen skall ut-!o vidgas, förstoras. Och i samma ögonblick harr n förklaring ankommit från Rysslands kejsare, d om säger: 1815 rs traktater äro alltid gäl-!ö ande; och om det inträffar, att någon våld-h ör dem genom territorialförändringar, så skalllf ag resa mig och försvara 1815 års traktater.r e der hvarest j befinnen er med eder bemedfi ing! Nåväl, skulle vi tilläfventyrs ännu be-li inna oss qvar i Marsmanifestels princip? Den:d örklarade 1815 års traktater upphäfna, och ih ikväl vill man nu upprätthålla dem, och en! sj tor makt drager sitt svärd för deras bibehålande (långvarig rörelse). Hvad blir då afls