Aftonbladet – 24 januari 1849, sida 1

jag vill icke tro på denna giömska af Februarirevolutionens principer. Och likväl, är det icke sant att under sista dagarne i December man hållit en kabinettskonseai, hyari man beslutit att låta sig från Neapels och Österrikes sida proponera en intervention för atl återföra påfven? (rörelse på ministerbänken; buller på yttersta venstern). Vändande sig mot den bänk der hrr Odilon Barrot och Drouyn de Ihuys sitta, säger talaren: j kunnen le, men evt leende skall icke beröfva hvad jag sagt karakteren af sanning. (Od. Barrot gör ett tecken, irkande ; förnekelse, och yttrar några erd, som referenten ej hör). Ledru Rollin förtfar: sätten då edra ord i öfverensstämmelse med den scen, hvarom -I vi läst i Monitören. Den I Januari, i det ögonblick då diplomatiska kåren defiierade förbi republikens förste embelsiman, närmade sig republikens president till nuntien, och förklarade honom, att man hade hopp om ati påfven snart 1 i venstern. — Nej! nej!) Ledrnu Rollin fortfar: J hafven alla hoppats ..(Nytt afbrott. — Ja! ja! Nej! nej!) J sägen, att j hoppats (jal il ja!); jag äfven ... (ironiskt leende och rop på Jag trodde att detta vore en allvarsam diskustlsion; förhåller det sig annorlunda ... (ganska -I bra! ganska bra!) Jag också, säger jag, önskar -len fredlig ställning; men se här hvad jag der-I vid frågar er. I manifestet den 3 Mars hade vi sagt så här: vi vilja folkens oberoende och ilskola respektera det; men om det då skulle I hända, att italienska foiken wille förena sig igenom broderlighetens band, vilie underkasta Jsig en inre omskapning, men de deruti hindra.Jdes genom fremmande makters inblandning, så förklara vi att Frankrike skall resa sig, Nu I framställer jag till regeringen det spörsmålet: IJ vidtagen ingen åtgärd i romerska folkets slintresse, och likväl veten j att Österrike och INeapel ämna restituera pålven; j veten, att lösterrikiska styrelsen, framdrifyen af Ryssland, dsätter trupper i rörelse för att marchera in på romerska statens område. O — jag vet nog — dj protesteren! Men ... underhandien j? nej! (nytt afbrott från ministerbänken). Om br dIPassy vill taga ordet, så skall jag lemna hoInom det; ända dittills ber jag honom icke göra afbrott i hvad jag säger (ja! ja! tyst! tyst!) J påstån, att j underhandlen. Nej! jag uppTrepar det, j underbandlen icke; detta är er icke Jen gång möjligt. J kunnen ej mer än proteIstera. — I Rom är folket emedlertid alls icke anarkiskt. Man har kunnat påstå detta ett lögonblick, innan vi bekommit säkra underrätItelser. Nu:kan man icke mer säga detta, då alla provinserna antagit och fastställt provisoriska regeringens handiingar: då alla mått och steg blifvit gedkända. Nej! Sådant är icke lanarki; eller också måste man säga att Februarirevolutionen också sjelf är anarki till sin natur (liflig rörelse. Bra, ganska bra!) Slöljorna måste sönderrifvas (rörelse). Må de som protestera mot revolutionen i Rom, också resa sig och protestera mot februarirevolutionen (ny bifallsyttring). Från alla sidor: Ganska bra! ganska bra! (stark rörelse inom högern). Ledru Rollin: Vi veta hvad som befinner sig i vissa personers hjertan; men må de då stiga upp och låta sina tankar komma från läpparne (bra! bra!). Ja — dessa två revolutioner äro systrar; och det är ej annat än despoter och aristokrater, som kunna påstå motsatsen. (Ny rörelse. Lingvarigt gillande och bifallsyttringar på venstra sidan. Buller på den högra. Hrr Denjoi och Laroche Jacquelein resa sig och yttra några ord midt under bullret.) Ledru Rollin fortfar: Jag säger, att dessa två revolutioners karakter är lika laglig. Jag inskränker mig till ett ord iafseenåe på affären i Rom; och jag säger, att frågan icke består i att tala om negociationer och att insvepa ert svar i en sky. Min interpellation är kort och klar; och jag uppfordrar er att svara derpå. Ja! romerska revolutionens karakter är laglig; ja! folket, som rest sig mot den verldsliga makten, hade rättighet alt resa sig för alt värna sitt oberoende; och glömmen ej, att det i intet afseende anfallit den andliga makten (buller). Jag har sjelf mina trosartiklar, och vill, att alla andras skola respekteras; men låtom oss ej sammanblanda tvenne olika frågor; jag står icke här i ett concilium, utan i en politisk tribun. — Romerska uppresningen är laglig, och om Österrike vill intervenera för att undertrycka den, böra vi hindra det, ty manifestet al. den 5 Mars har förklarat, att om folken vilja låta sig undergå en inre omskapning, så skall Frankrike sätta sig emot hvarje fremmande intervention: det är således icke nu frågan om j underhandlen, utan om j hand; len.— Talaren nämner derpå åtskilligt om Lombardiet och om konferensen i Brässel. Han gör församlingen uppmärksam på de sammandragningar al truppmassor i grannskapet af Frankrikes gränser, hvarom man eger kunskap. Slutligen utbrister han: jag skall påminna er ett ord som har vwigt. Napoleon har sagt: inom femtio år skall Europa antingen vara republikanskt eller kossakiskt. Nåväl, när vi se denna omätliga cirkel af trupper, som omsluter oss och som närmar sig; när vi höra respekt proklameras för Wienertraktaten; när den revolutionära brännpunkten här, imakternas ögon, utgör enda orsaken till Europas oroligheter, då hafva vi rätt och pligt, ej allenast för republikens skull; men för civilisationens räkning och för det Europeiska samhällets framåtskridande, att fråga er hvad j företagen i en dylik ställning? Nej! jag återupprepar: det: j kunnen icke mer underhandla, j måsten handla; i annat fall förråden j landet. (Ganska bra! Ganska bra! — Knot på högra sidan.) Diskussionen upptages sedan, Ul sessioneng slut. dels af nåsra invändningar som utrikes