Aftonbladet – 23 januari 1849, sida 1

fikne vandraren. Derefter smickras ögat af de syperbaste bronsarbeten, från större grupper till de minsta småsaker. Såsom prof på hvad man här får se, vill jag blott omnämna en enda liten pjes, en pappersknif, innesluten i ett fodral af rödt sammet. Skaftet föreställer Orleanska jungfrun och af den fana hon håller i handen är sjelfva knifbladet formeradt. Det hela, som är af svärtadt sillfver med inläggningar af guld, kan betraktas som elt mästerstycke och priset derpå är 370 francs. Artisten har här den glädjen att hans arbete icke blir beräknadt efter metallvärde. Då, på andra ställen, man frågar hvad arbetet väger, betraktar man här endast huru det är utfördt. Arbetaren behöfver icke frukta att offra tid och möda för att hinna till fullkomlighet, ty en gång. vid målet, belönas hans skicklighet efter förtjenst. Konst och smak vandra här hand i hand upp till ärans högsta ståndpunkt. Den ene iifvas af arbetets glädje under det den andre njuter belöningens ännu ädlare känslor. Den verldskända Såvre-fabriken lemnar alltid ymniga bidrag till julexpositionen. Dess milningar af blommor och landskap, oaktadt de endast äro inbrände i lera, kunna jemföras med de skönaste taflor. Från stora serviser för 300 personer går man liksom trappvis ner till det illa trefliga thebordet med 2:ne par koppar, påminnande om en förtjusande tåte å tåte, utan att tala om urnor, vaser, konstpjeser och grupper af alla slag, inläggningar i bord, skrin och mera dylikt, hvilket allt måste ses, emedan det icke kan beskrifvas. Från Susse och Giroux borde vi väl äfven kasta en blick, som hästigat uti något af de stora så kallade Magazins de Nouveautes; jag är endast i villrådighet till hvilket vi skola styra kosan; å la ville de Paris, Au grand Collbert, Au Pauvre Diable eller något af de andra många. Aux Villes! de France är onekligen ett af de största och vackraste; vi kunna der inkomma antingen från rue de Richelieu eller från den ännu vackrare rue Vivienne. Genom detta magazin sammanbindas dessa tvenne gator med allt hvad både Kontinenten och Orienten äger dyrbart och vackert, serdeles i välfnadskonst. Rysslands och Amerikas pelsverk, Chinesiska sjalar, Englands! ylleväfnader, Indiens silkesdukar, Brabants spetsar, Lyons siden, Gobelins-fabrikens mattor; allt är här utlagdt och ordnadt på det mest förföriska sätt. Sockerbagarbutikerna framvisa denna tiden på året verkliga konststycken i sin genre. Också äro de så öfverfulla med folk att man nästan får göra kö för att slippa in. Utom denna, den såkallade: stora kommersen ser man äfven, hela boulevarden utåt, på motsatta sidan af trottoiren bord vid bord, till det mesta öfverspände med ett för tillfället författadt tält. Den mindre, eller gatkommersen håller här en sorts marknad. De som sakna bord utbreda sitt kram på sjelfva trot:oiren och alla utropa ljudeligen hvad de hafva att sälja, icke förgätande att äfven upprepa varornas skönhet, nytta och det goda priset. Det sisstnämnde varierar från en sou till 8 å 40 francs. Handeln lärer varit lifligare än bv an förut trott att den! skulle bli, och i synnerhet hafva sockerbagarne ingenting att klaga öfver, Fransmännen älska bonbons, lika mycket under republiken, som under hvilken annan styrelse som helst. Redan kl. 42 nyårsnatten väcktes man eller snarare hindrades att insomna af trummor och trumpeter. Det är ett vanligt sätt inom nationalgardet att sålunda göra sin nyårsönskan utan-l, för de hus hvilka bebos af corpsens officerare. de qvarter, der många af dessa öfverhetspersoner hafva sin bostad, var lugnet stördt förl hela natten, ty hvar och en måste ovilkorligt: hafva sin serskilda andel af hyllningen. Pål. dagen ägde alla öfliga formaliteter rum. -Uniformer hvimlade på gatorna och det var ögonblick då man kunde tro sig vara, på fullt allvar, iterförd till den fordna kejsartiden. AHa dessic samla krigsbussar iklädde sig åter de så läingejt hvilande uniformerna för att uppvakta den nyeli Napoleon och hans slägt. Då Garde Nationale li iksom det republikanska gardet infunno sig, enis corps, fingo de rangera sig i det elysiska pa-hi atsets trädgård, dit Louis Bonaparte nedgick för t utt emottaga deras helsning. Han var vid det-lr a tillfälle åtföljd af general Changarnier hvil-lI en, till alla de närvarandes förvånin , hördes venämna medborgarpresidenten med titeln ?moneigneur.? Invaliderna gåfvo en vacker present ä t republikens chef, nemligen en blomsterkorg wilken innehöll ett helt orangerie och kunde l! nappt bäras af 42 karlar. Korgens framsidat ryddes af en målning föreställande republiken, om stöder sig på Louis Bonaparte. I den öfraf anten står R. F. i guldbokstäfver på grön boten och omslingrade med eterneller, på fotenr äses Vive la RÅpublique! Medborgare af allak lasser och i synnerhet af nationalgardet lätol8 nskrifva sina namn på en lista hos generall javaighac. Bland dessa nyårsönskande namn, (: närktes äfven hr Thiers. i För några dagar sedan gjorde Jeråme Bonaarte, ex-konungen i Westphalen, sitt. högtidliga ntåg som guvernör för invaliderna. , Man klaade öfver att Ludvig Philips slägt var stor, nen det tyckes som den Bonaparteska icke gifer efter i antal, och ständigt anlända till Pais nya kusiner, bröder eller tanter. En reorganisasion kommer snart alt äga rum ned garde mobile, hvilket från 24 bataljoner kall reduceras till 42 och solden nedsättas till era jemnhet med 1nietruppens. I anledning f den högre aflöning detta garde. åtnjutit har edan för flera månader sedan hvarje medlem eraf anslagit en dags gage, i hvar e vecka åt ttiga, och utanför deras kaserner ser man alld vid mattimman en mängd behöfvande erålla soppa och kött. Ofversten vid republianska gardet, medborgaren Veron, hade fästat ppmärksamhet vid denna vackra handling och ir någon tid sedan utgaf han en dagorder af h ljande innebåll: Garde republicaine!