KORRESPONDENS-ARTIKEL. Paris d. 9 Jan. 1849. Aldrig känner sig nordbon mera främmande i söderns länder än vid jultiden. Minnet at flydda tider vaknar då lifligare än nånsin och tankarne flyga tillbaka till den kära fosterbygden med dess barnsliga lekar och fröjdfulla julklappar, der julljusen brinna så klart och der den trefliga brasan sprider högtidlighet och glädje äfven i den minsta koja. Huru gerna deltager man ej i ungdomens små upptåg och huru glädes man ej att sjelf liksom hafva rättighet att åter vara barn. Allt detta vet man här icke utaf. Det hvilar i djupet af nordbons hjerta en känsla, den söderländningen oaktadt all. sin lättfattlighet icke kan förstå, det susar en andehviskning genom våra furuskogar, som aldrig hinner hit. Fransmännen fira dock äfven julafton, på sitt vis, och i år nästan lifligare än vanligt, troligtvis derföre att den inföll på en söndag. Nästan i alla hus hölls la Reveillon, hvilken består deruti att familjer äro tillsammans för att äta och dricka samt roa sig på bästa sätt, tills kl. 42 på natten, då alla följas åt i kyrkorna, der mässor hållas till firande af Frälsarens födelse. Juldagen, som förr aldrig varit ansedd som någon högtidsdag, utan endast såsom en simpel hvardag, då arbetet fortsått i alla atelierer, firades i år offentligt. Butikerna voro stängde. Verkstäderna tysta och tillslutna. Aldrig har j g sett franska folket så religiöst, som nu. Knappast finnes om sönlagarne en butik öppen, då man deremot, för några år sedan, icke fann en enda stängd. Sjelfva nyårsafton, hvilken inföll på söndagen, blef af många icke ens undantagen från den nya reseln. Ju mer de revolutionära idcerna framså, ju mer vakna tankarne på religionen, elier rättare sagdt, är, det den sednare, som framkalar de förra. En revolution, utförd af ett helt folk, lifvadt af en religiös anda från hvilken let hemtar styrka och mod med Gud till föcesyn och sitt fäderneslands väl till mål...en sådan revolution måste bära goda frukter för framtiden, äfven om den för ögonblicket hej