Aftonbladet – 22 januari 1849, sida 3

LITTERATUR. Forn-nordiskt Bibliotek, utgifvet al J. Wahlström; 3, 4, 5 häftena; Upsala 1847—48. Början af detta bibliotek har redan i Aftonbladet varit anmäldt, och vissa dermed förenade egenheter påpekades då medsamma. Fortsättningen bär öfverhufvud och af naturliga skäl samma prägel, som de tvenne första hältena. Man finner, att utgifvaren, hr W., föresatt sig att göra en viss, hittills (såsom hr W. på goda grunder tror) icke nog beaktad, åsigt inom Svenska historien gällande, och derjemtc motarbeta en annan. I åtskilliga afseender gilla vi, för vår del och af samma anledningar som hr W., detta sträfvande att likasom epurera våra fosterländska häfder. I några fall finna vi likväl hr W. hafva gått något litet, om vi så må säga, betänkligt till väga; och om begge delarne skola vi med ett par ord yttra oss, emedan saken i och för sig sjelf är af en icke underordnad vigt, hvad flere punkter inom gamla Svenska historien vidkommer. Hr W. har uppstigit att också å sin sida bekämpa den ensidiga riktning Svenska historiens bearbetning fått vidkännas sedan medlet af förra århundradet, då den nära bekantskapen med. Isländska sagolitteraturen förmådde våra häfdatecknare att öfvergifva den förut beträdda, s. k. götiska banan. Johannes. Maghus, Messenius, Rudbeck m. fl. af de äldre sattes nu i skuggan, om de icke rent af förkastades; och Sturlesons Heims Kringla, jemte de Isländska codices af Eddorna och kämpasagorna, upptoos i stället till auktoriteter i och för histoien om Nordens äldsta tider. Hit hör icke mu att taga i betraktande alla mer eller minIre grundade anledningar, som förmått Dalin, Lagerbring, Botin och de nyare efter dem, att nslå denna förut okända väg. Vissa påtagliga rimligheter, inom Rudbeckianismen och besynnelsen af Johannis Magni historia, kunde itgöra skäl nog att underkasta dem en skarpare kritik, äfvensom att till närmare upplysning rådfråga de Isländska häfderna. Men o;vifvelaktigt gick man härunder för långt i förlömandet af det äldre sätt, hvarpå Nordens historia varit bearbetad; och det är på grund häraf säkert med litterär rättvisa förenligt,