Aftonbladet – 20 januari 1849, sida 3

Men... så verkar samma sak olika på olika persone här i verlden... Det som väckte officerarnes bravoroj väckte deremot prinsens förskräckelse... Han blef dödsblek ... han hade igenkänt Dittmars vagn och det blef honom ej svårt att gissa hvem den ridand personen var. Men faran var nu förbi. Lugnt och stilla redo rytt mästaren och den nykomne unga herrn bredvid hvarann vagnen stadnade, och geheimerådet steg ur. Välkommen, Dittmar, välkommen! ... ljöd prinsen röst emot honom. . Odmjukt hugade sig Dittmar, lika ödmjukt, hans ri lande följeslagare, som var klädd i rik civil drägt, me värja vid sidan... ett utmärkelsetecken, hvilket den tider ej fick saknas ho. dem, som hade rättighet att bära del pErs durchlaucht! Jag har den nåden att presenter en ung Iwo von Nurens från Lillland, en fader och mo lerlös yngling, som blifvit rekommenderad till mig. Fredrik hade all möda att dölja sitt bryderi. Huru lika... och dock hur olika!... tänkte han, ocl let hade varit honom omöjligt att afgöra under hvilke lrägt hon var skönast... som Iwo von Nurens, eller son Regina von Bilow... Han förmådde blott nicka ett välkommen, och för att sansa sig återvände han till sil commando. Efter paradens slut omringades Iwo af en hop yngre flicerare, som önskade veta hans namn och göra hans be santskap, och frikostigt uppdukade han sin historia... Hans far hade stupat, då han ville skydda sitt hus fö; yssarnes plundring... hans mor hade dött af sorg der ver... han hade blifvit upptagen i ett presthus... slut igen fått reda på sina slägtingar. Och som dessa hade ngelägna dokumenter, hvilka angingo Dittmars familj, ocl om de med säkert och skyndsamt bud ville låta komm: onom tillhanda, så hade han bhfvit skickad till geheime ådet ... Ingen enda tviflade på sagan. Och huru skulle de och denna fulländade yngling kunnat ana en flicka? Hertigen af Holstein betraktade den sköna förment: vnglingen med mera afund än beundran...