Aftonbladet – 20 januari 1849, sida 3

Bland de gentillesser emot Aftonbladet, som för dogen äro att anteckna ur 4. P., torde för öfrigt böra nämnas, utom det nyss omförmälta uttrycket om A. B:s trantraror, 1) det jemmeriiga upptåg, som kallas Aftönblad; 2)Aftonbladets snack); 3) att Aftonbladet flaxat åstad med en sublim galenskap,; 4) Aftonbladets hopp att humla bort sina yttranden,, o. si v. mossen — Hr kontraktsprosten doktor Holm i Själevad har till Aftonbiadet insändt följande artikel med anmodan om dess meddelande i bladet, hvilket redaktionen med nöje villfar: Huru kan och bör Fattigvården på landsbygden organiseras, med minsta. tunga för församlingen och med största fördet för de fattiga ? Denna frågas besvarande förefaller visserligen icke så lätt; men genom en mångårig erfarenhet tilltror jag mig kunna besvara den. Jag har den tanke, att den fattige ingalunda bör kunna påräkna såsom en rättighet att er hålla understöd af det allmänna; men deremot bör det vara så stäldt, att så snart en fattig arbetar efter sin förmåga, så bör han vara säker om föda för sig och sina barn. Från en sådan synpunkt har jag utgålt vid organiserandet af fattigvården härstädes. Redan år 1839 organiserades i Själevads församling af Vesternorrlands län en arbetsinrättning, som förenades med fattigvården, hvarigenom den fördel blifvit vunnen, att ingen hvarken ineller utsockne tiggare. besvärar allmänheten, att de fattiga barnen, som förut genom tiggeri vande sig vid sysslolöshet och lättja, samt under sitt kringstrykande lärde sig hvarjehanda odygder och laster, nu sitta hemma och arbeta, samt erhålla en christelig uppfostran. De fattiga, som förut i hårda år måste lifnära sig med bark, halm och andra onaturliga födoämnen, hafva nu beständig tillgång till en sund och god föda, och de tillfälligtvis behöfvande, som sakna arbetsförtjenst, få alltid vid fattigvården betalning med matvaror för hvad arbete som heldst. de göra. Men arbeta måste alla efter: sin förmåga; ty hvarje söndagseftermiddag sker utdelning af fattigunderstödet, arbete mottages då och utlemnas åt alla; och så snart något fattigt hushåll befinnes i den föregående veckan icke hafva arbetat så mycket som. med hvars och ens arbetsförmåga pröfvas kunnat :ske, så erhålles för den veckan intet understöd, ; utan blott betalning för det arbete som blifvit gjordt: På detta sätt blir hvar och en satt i nödvändighet att arbeta, och Tikåsom tvingas till arbete och verksamhet. Mången torde väl frukta, att det erfordras stora kapitaler och stora bidrag af församlingen, för att tillvägabringa och underhålla en sådan inrättning. Jag vill derföre omtala huru det tillgått och ännu tillgår i Själevad, och-huru en sådan inrättning burit sig i flera år med ganska små bidrag af församlingen. Det är visserligen sannt, att vid första uppsättningen erfordrades en större summa penningar. Från kyrkooch fattigkassan erhöls. cirka 1009 rdr banko, och jag var nödsakad att på egen risk och på mitt betalningsansvar upplåna 1700 rdr banko; men dessa äro redan långt för detta betalda, och nu, sedan inrättningen kommit i gång, bär det sig ganska bra utan lån, och hela inrättningen kostar församlingen om året: 1 lispund 4 skålp. mjöl för hvarje helt mantal, 2 marker finare linblår eller så kallad borstning af hvar hemmansrök, samt 8 sk. banko af hvar mantalsskrifven man och 4 sk. af hvar qvinnpa.. Omkring 1000 rdr banko disponeras också ännu räntefritt. Förhållandet år 1848, bar varit följande: i socknen funnos 65 hushåll, som behöfde understöd från -fattigvården (personalen med barn var cirka 400). Understödet, som lemnades i hvar vecka uti matvaror, steg i penningevärde till I rdr 24 sk. för 1:sta klassen;: 38 sk. för 2:dra klassen och 24 sk. för 3:dje. 10 hushåll voro i I:sta klassen, 26 i 2:dra och 29 i 3:djes Understödet för dessa utgjorde alltså för året i penningevärde 2,604 rdr. När nu så stort understöd åt de fattiga kunnat lemnas med de ofvan nämnda små bidrag af församlingen, så vågar jag hemställa till bepröfvande och behjertande, om icke dylika arbetsinrättningar kunna och böra mera ållmänt organiseras, och om icke den framställda frågan, genom en mångårig erfarenhet, sålunda blifvit nöjaktigt besvarad. Denna inrättning medförer också den fördel, att bonden, när han behöfver penningar, har en säker utväg att kunna få; han behöfver blott gå till fattigvården och sälja mjöl, eler irter, eller potatis, eller lin och dylikt: sådant emottages -och betalas alltid kontant. Att uppföra stora arbetshus ;skulle erfordra större omkostnader samt, efter min tanke, vara mindre ändamålsenligt, emedan allmänheten anser mera förnärmande den personliga friheten att arbeta der, än att hemma bland sina anhöriga få förrätta det arbete, som: hvar och. en: kan och önskar. Sockenstugan och sockenmagasinet begagnas nu för denna inrättning. Det fordras visserligen mycket besvär, mycken omsorg och omtanke att förestå och vidmakthålla en sådan arbetsinrättning; men jag hyser den glada tanke, att på alla ställen finnes åtminstone någon, som har en varm kän