Aftonbladet – 15 januari 1849, sida 3

(Insändt.) Några ord om det rysliga mytineri, som haft till påföljd trenne kadetters skiljande ifrån Kongl. Krigsakademien vid Carlberg. Under några veckor lemnade olikartade berättelser om en tilldragelse vid Carlberg talämne för hufvudstadens sällskapskretsar, hvilka intressera sig för den allmänna bildningen och således äfven för den som har till hufvuduppgift, att för militärståndet bilda män, hvilka, till följe af yrkets ståndpunkt inom våra monarkiska samhällen, äro cgnade att understundom verksamt deltaga i det högre samhällsbestyrets olikartade grenar. Då man sent omsider uti tidningarne fick läsa ett slags species facti öfver uppträdet, hoppades man således finna saken så utredd, att intet tvifvel om sanna förhållandet kunde qvarstå; men som detta, åtminstone för mångens omdöme, icko varit fallet och då tidningarre åt den meddelade underrättelsen icke visat sig böjde att egra någon allvarligare analys, torda det enskilda omdömet vara befogadt, att något sysselsätta sig med saken. En lärare vid akademien hade under pågående lektion visat en af kadetterna till rätta för ådagalagdt oskick och uppstudsighet, dock utan att hafva sårat denne kadetts känsla, genom anmärkningar öfver hans läsning, yttrade till fremmande personer. Denna är nu den. uppgifma utgångspunkten för den allmänketen meddelade berättelsen. Men härvid förekommer, att allmänheten icke obetingadt anser sig kunna taga för godt lärarens påstående att icke hafva sårat; och man har af berättelsen icke inhemtat, att de i saken anklegade vidgått riktigheten af lärarens uppgifter, eller ens erkänt undersökningsprotokollets uppfattning utaf saken. Man behöfver till ledning för omdömet en något fullständigare redogörelse för egenskapen af den utaf. läraren lemnade tillrättavisningen, för att kunna bedöma om den Varit eller icke varit sårande. Det säges väl, att anmärkningarhe öfver den uppstudsige kadettens läsning icke blifvit yttrade till fremmande personer; men deraf följer ej, att de icke varit lemnade i fremmande personers närvaro, hvilket betydligt inverkar på ,dess egenskap af sårande, opassande eller olämpliga. Man finner längre ned uti berättelsen, att kadetternes missnöje med lärarens uppförande icke härledde sig blott ifrån ifrågavarande tillfälle, utan äfven ifrån en längre föregående tid. Det måtte finnas naturligt om man härifrån tillåter sig hemta några för Järarens personlighet i afseende å lärarekallets utöfning tvifvelaktiga omdömen. Om en ärlig och oförfalskad känsla för rätt. och sanning inom menskligheten förefinnes, så är det ,vanligen inom ungdomssinnet; och med stödet af en någorlunda lång erfarenhet vågar insändaren pästå, att vid tillfällen af, från ungdomen visad missaktning emot läraren, anledningen med få undantag utgålt ifrån denne. Utan att på minsta vis vilja försvara ofoget af uppstudsighet för hvilket fall som helst, kommer man likväl helt naturligt till en fråga, om ogillandet här bör företrädesvis fästa sig vid verkan eller vid orsaken? Om något konversationslexikon kunde upptaga alla de originaler, hvilka som löjlige, ensidige, partiske, vresige, ofördragsamme och elake lärare tidtals vid undervisningsverk framkallat ungdomens hån eller ovilja, så skulle man finna, att det alltid varit ifrån sådane missaktningen blifvit föranledd och snart sagdt aldrig ifrån andra. Det måste uppstå tvifvel, om det är med en på militärisk fot organiserad läroanstalt öfverensstämmande, att lärare befatta sig med tillrättavisningar för ådagalagdt oskick och uppstudsighet, då den är försedd med befäl, som ensamt har sig ordningens och disciplinens vidmakthållande ålagdt, samt i och med detsamma bestraffningsrätten anförtrodd. Man föreställer sig derföre, att oskick och uppstudsighet vid en sådan läroanstalt oeftergifligt böra till åtal anmälas och aldrig böra kunna af läraren godtyckligt öfverses eller enskilt förlåtas, i fall man eljest om disciplin gör sig ett högre och vidsträcktare begrepp än det, som endast omfattar det låga godtycket. Den förbrytelse, som nu vållat trenne, efter berättelse i öfrigt alldeles oförvitliga ynglingars skiljande ifrån lärosätet, var icke den, efter uppgiften oskicklige och uppstudsige kadettens, utan hela nedre afdelningens, som omfattar Krigsakademiens tre lägsta klasser och hvilken tillät sig att genom en deputation, bestående of tre kadetter, förklara