Aftonbladet – 12 januari 1849, sida 3

TIDSKRIFT FÖR LANDTMANNAOCH KOMMUNAL-EKONOMIEN. (Forts. fr. måndagsbl.) Obduktion. Vi bafva nämnt att lungsjukan, så häftiga och markerande dess symptomer ock må vara, dock mången gång misskännes af landtmannen och til! och med af djurläkaren. Detta är dock endast fallet så länge djuret ännu lefver, ty följer döden, så är dess igenkännande, till och med för den okunnige, lätt och ofelbar, och det genom de resultater vi finna vid kadavrets öppnande. Den första obduktionen kullkastar allt tvifvel, och man Kan bestämdt afgöra om Jungsjukan eller någon annan sjukdom är närvarande. Derföre bör man aldrig uraktlåta att obducera det första döda djuret. Afven då man endast hyser misstanka att lungsjukan vore närvarande inom en hjord ärtdet rätt, för vinnande af upplysning, ått slagta det som synes mest angripet, ty redan i sjukdomens första stadium förefinnas de omisskännliga tecknen af farsoten, fastän icke i så hög grad, dock på sanima sätt som hos ett af lungsjuka störtadt djur. Alt gripa till denna utväg för upplysnings vinnande är ock förenadt med ringa omkostnader, då köttet efter ett sådant djur kan njutas utan olägenhet eler skada. De väsendtligaste, ja nästan uteslutande sjukdomsprodukter af lungsjukan finna vi vid brösthålans öppnande; alla andra förändringar äro tillfälliga och öväsendtliga. q Öppnas brösthålan, så finner man den ofta fylld med vatten, hvilket omgifver lungorna. Vattnet är gult och af svag lukt, klart, grumligt eller mjölkhvitt, och ofta flyta i detsamma stora och små flockor af en gulhvit substans, hvilken har ett utseende som kokad ägghvita eller ostmössja (ostplockor). Denna gula substans är, så kalladt, trådämne. Ibland finnes ett till flera ämbar ar vattnet, ibland