Aftonbladet – 12 januari 1849, sida 3

UR SNVOR KR 0 SST ER ET hiad här kunna meddela den hel och hållen. Efter en kort ingress om belägenheten och folk; mängden (200,000 själar) heter det: I Öns historia, från aflägsnare tider intill dess slut-s liga förening med Frankrike, är blott en trötfandeln tafla af krig, uppror och blodsutgjutelse. Herodotusr påstår, att ön ursprungligt beboddes af Fenicierne,jl som kallade henne Collista; hon hette förut The-lr rapne. Hon erhöll derefter en koloni af Lacede-lt monier eller Photecr från Asien, som kallade henne Is Thera efter sin höfding Theras. Det jemna förhåld lande, hvari ön stod till Grekerne, föranledde dessalg att gifva henne namnen Cyrnos, Cerneatis och Corsis. Men sedan Romarne tagit ön från Karthagi-dc nenserne, benämnde de benne Corsica, hvilket ordjly till sitt urspung är ovisst. Dessa Fenicier, Lacedo-v monier och Phoceer tillhörde troligen Pelasgernes !f gamla stam, hvilket föranledt oss atträkna Corsikan-lr ska nationen bland lemningarne af detta ryktbara folk, i De gamle äro ej. ense beträffande den teckning, jl de lemnat oss om Corsikanerne. Strabo skildrard dem såsom lefvande af plundring och rof, samt vildare än sjelfva djuren. Så ofta, tillägger han, enli Romersk härförare, som inträngt i landet och öfver-s rumplat några fästen, återför till Rom en viss mängd slafvar, är det en sällsam anblick, att skåda deras!s trotsighet och slöhet. Antingen försmå de envistid att lefva, eller uttrötta de sina herrar genom en full1 komlig känslolöshet och liknöjdhet, samt komma dem If snart att ångra den ringa summa de kostat. Der-Ih emot yttrar Diodorus, i rak motsats härtill: ;Deld Corsikanska slafvarne synas ega företräde framförlb e U e alla andra, såsom tjenare, i alla för fifvet nyttiga yrken; deras natur gör dem härtill serdeies tjenliga. Den afsky, de alltid hyst mot sina besegrare, har hos dem förevigat fädrens urprungliga lynne; de äro ännu nyktra, modiga. gästfria och varma vänner affy sjelfständigheten; de hafva eldig blick, medelstor vext!; och lätt brunartad hy. e Corsika öfvergick efter Romerska kejsardömets fall II under Göthernas välde; men böide sig hvarken un-lr der sina öfverherrars barbari, ciler under den feo-jit dalstyrelse de här inrättade ; och denna eröfring blefir en ständig anledning till lönnmord och blodiga stri-k der, af hvilka historien blott förvarat ett oredigtit minne. I 8:de seklet följde Araberna och Saracenerna på Götherna, men deras inkräkniug blef af kort f varaktighet: det var Genucsernes uppvexande fristat Id förbehållet att i nio århundraden låta sitt grymma lo och tyranniska ok hvila tungt öfver denna ö. Un-f der nämnde tid erforo Corsikanerne alla ett, sina förtryckare tjugo gånger undanryckt och lika ofta åter-s gifvet, folks skiften. Till och med Rom eftersträf1 vade Corsikas eröfring. I elfte seklet-blef ön förenad med den Heliga Stolens välde, men sedermera afträdd tiil Pisanerne; under 43;de och 44:de seklet gaf påfven densamma två gånger åt Arragoniens koIn nungar. År 4365 afträddes den af Genua,som blifis vit herre deröfver, till -Maylands hertig, men åter-)e togs snart; är 1553 sände Henrik II hjolp-tili Cor-lg sikanerne och befriade dem från Genueserne; mend Få 1 fa sex år senare blef nämnde eröfring dem återlemnad s genom freden i Chateau-Cambresis. Slutligen när Corsika misströstade att se Europa deltaga för sitt!s öde, tog det år 4564 sin tillflygt till uppror. Detlä fanh i sitt sköte män, i stånd att anordna och ledala resningarne, men icke snillen danade att bryta sitt lj. fosterlands bojor. Lugnet återkom endast då, närlsg Genua lofyade att lätta tyngden af sitt herravälde;le men så snart Genuesiska styrelsen återtog sin myn-d I S dighet, gäckades den öppet med sina löften. Medan de mot Genuscserne förenade partierna voro ocnse i valet af anförare, landsteg en Westphaliskd baron, Theodor von Neuhof, på ön för att der taga tjensts bland insurgenterne, hos hvilka han vann ett sädantg anscende, att han blef utropad till konung. Utanlh skicklighet såsom krigare och utan kraft såsom mo-lt nark, förstod denne äfventyrare hvarken att skingralf Genueserne, eller att förena de partier, som söndersleto :hans för dagen skapade rike. Två gånger sökte ls han i fremmande länd det understöd af troppar och 3 väpen, han ej kunde erhålla af de sina, då under hans frånvaro en at Frankrike åt Genueserne tilllt unäsättning afsänd styrka hdmmade resningen; men s ön blef icke förr eröfrad af Fransmännen år 4741,r än man såg upprorslågan tändas på nytt och konungle Theodor återkomma. Är 4749 bragte Fransmännen d ön ännu n gång under Sehttserites ok; nu funno! dessa i Pascal Paoli en fruktansvärd fletlde. och han åtnöjde sig icke-att segra: han blef stt fosterlandsl befriare och lagstiftare; och redan sände han ombud ls till. Europas förnämsta hof att förkunna, det hansit pånyttfödda och åt civilisationen återgifna landsmän, trötta vid Genuas svek, änsågo sig befogade att pro-s klamera. sin oafhängighet, när Genuesiska republiken, d år 4768, afträdde sin suveränetetsrätt öfver Corsikaly till Frankrike. fs Inbyggårne förblandade icke i sitt hat Genuesernelr och Fransmännen: några underkastade sig frivilligt;ld ett fälttåg var tillräckligt att omintetgöra återstodent af det sjelfständiga partiet; och Paoli, sedan hanje uttömt sitt snilles tillgångar, fiydde undan till Eng-r land. Icke dessmindre upplifyade en oförutsedd om-la ständighet hans republikanska dygder: Franska re-ls r I volutionen utbröt, och Paoli uppträdde ånyo på den politiska banan. Med Englands bistånd hade han drifvit de Franska trupperna tillbaka, och trodde sig hafva grundlagt Corsikas fristat, när konungen i England lät utropa sig till herre öfver denna ö.lf Men inbyggarne hade lärt att dömma det Engelska lynnet, och lätt blef-för Frankrike en cröfring, som befriade dem från Storbritanniens öfvermakt. h Af plancherna äro flera ganska karakteristiska (se den eldige, djerfve mannen frånly bergstrakten i Walachiet, h. 4.). I afseendelu på deras anordning inom verket kunna vwvis-Ir serligen några besy nnerligheter anmärkas, så-Jö som t. ex. att man framföre 12:te häftet finner IP en planche föreställande de på styltor prome-h nerande invånarne i Landes (södra Frankrikel, norr om Bayonne), då likväl hela det häftet lej det ringaste angår hvarken Landes ellerlg Frankrike; utan beskrifver Tyrolen och andrals delar af Tyskland. Detta är förmodligen blottj att sätta på räkningen af någon inadvertens! för tillfället. Likväl träffas detsamma i T1:te häftet, der en man från Murcia, befinner sig framför en beskrifning, som endast angår Sachsen och sedermera i Österrike, o. s. v. Ingenli notis, hvarken på omslaget eller annorstädes, förklarar, så vidt vi funnit, orsaken till dennalb mindre lämpliga anordning. I och för sig äro Planc herna vackert utförda och väl kolorerade; d huruvida de alla öfverensstämma med de orif ginaler, de till klädedrägt och habitus i öfrigt !, skola framställa, kunna vi ej fullt bedömma, men 4, förmoda att pålitliga mönster blifvit valde. n d TIDSKRIFT FÖR LANDTMANNAOCH 4 KOMMUNAL-EKONOMIEN. Sj (Forts. fr. måndagsbl.) )5 Obduktions Vi hafva nämnt att lungsjukan, så b häftiga och markerande dess symptomer ock må d