Aftonbladet – 11 januari 1849, sida 2

— Red. har emottagit en temligen utförlig nsänd artikel från Östergöthland, hvari omtalas såsom en tanka, hvilken börjat göra sig gällande der på orten, att förläggaren af Östsötha-Correspondenten på den sednaste tiden xtourneral i politiken, och att denna omvänlelse skall varit synbar ifrån den vigtiga epok, då en hög person skänkte 5300 rdr till understöd. för verkställigheten af hr Ridderstads förslag om ett monument åt de i Slesvig fallna svenska oflicerarne; hvilket ändamål hr RB., såsom bekant är, hufvudsakligen befrämjade igenom författandet af åtskilliga verser öfver de stupade, under titeln: Dödsrunor. Sjelfva bevisen på omvändelsen vill man, säger insändaren, se icke blott i Ostgötha-Correspondentens förändrade ton i afseenle på systemet, utan också i den skiljaktighet eller motsats, som Ostgötha-Correspondenten i lera reformfrågor Töretett nu, emot tillförene. Så t. ex. i representationsfrågan. Först i början, påstår ins., var hr Ridderstad skarpt missbelåten med det hvilande representationsförslaget och en af de mest nitiska inom reformsällskapet i Linköping, hvars program var hufvudsakligen lika med reformvännernas i Stockholm. Nu lär han vara lika ifrig för let kungliga förslaget. Hvad som i synnerhet skall väckt förundran är det sätt, hvarpå bestyrelsen för reformsällskapet i Linköping behandlat reformvännernas i Stockholm adress. Sällskapet i Stockholm hemställde till reformsällskaperna 1 landsorten, ,att ofördröjligen sammanträda till öfverläggning om de åtgärder, som under närvarande förhållanden och med gemensam lösen: lag och ordning i handling, må vara lämpliga för att påskynda reppresentationsfrågans afgörande, — hvaribland frågan om urtima riksdag väl nämndesifrämsta rummet, men blott så som en al nyss nämnde åtgärder. 1 ? sv av Hagor Utlätande öfver denna adress omöjligt kunde afgifvas, eller sällskaperna i landsorten taga i betraktande de ytterligare åtgärder, som kunna erfordras till reformens befrämjande, utan att i första rummet sällskaperna sammankallas. Detta har bestyrelsen i Östergöthland icke funnit skäl att iakttaga, utan sjelfmant upphöjt sig till förmyndare -och målsman för sällskapet. Uti detta tillgörande lärer man, enligt ins:s uppgift, tillskrifva hr Ridderstad en stor andel, och ser deruti en ansenlig sympati för allenastyrandet,. Ifrån samma grund förklaras också några hätska utfall mot Aftonbladet under de sasta två månaderna, hvilka icke innehållit sakdiskussion, utan egentligen blott allmänna termer af bitterhet. Om Östgötha-Correspondenten nu icke hade tournerat, så anser man ej heller sannolikt, att det kunnat ligga i dess intresse, att rikta sina -hugg mot en tidning, hvars åsigter hr Ridderstad förut i det väsendtliga delat, och det till den grad, att han sjelf en tid önskade blifva medarbetare i Aftonbladet. Af allt detta, hvilket dock utveckas med långt mera vidlyftighet, drager ins. len slutsatsen, att hr Ridderstad numera bestämt sig att blifva grå; hvartill en ökad sannolikhet äfven skall hemtas:deraf, att han vå den sednare tiden säges tala i mycket förERE AR AR i er RR RR a