Aftonbladet – 11 januari 1849, sida 2

sådant erkännande, för att för långliga tider bringa republiken till tystnad. Å ändra sidan deremot ser man, likaväl der som annorstädes, fursten med en hårdnackad egoism fasthänga vid sin passion för allenastyrandet; och i sista rummet kommer man väl äfven der, som annorstädes, att se den fysiska styrkan tagas till hjelp, för att kufva folket och gifva herskareväldet ett skydd bakom byråkratien och de rikare klasserna medelst en oktrojerad författning, som skall skänka dessa klasser öfvertaget. FTilldragelserna i Österrike kunna äfven förtjena ett ögonblicks granskning. Enligt hvad de sednaste underrättelserna uti korrespondentartiklar såväl i tyska, som i synnerhet uti engelska tidningar gifva vid handen, fortfar Windisch-Grätz beprisade ordningsmakt att uppenbara sig uti dagliga afrättningar å personer, som mer eller mindre deltagit uti de sednaste revolutionära rörelserna; och detta finna våra konservativa, likasom de äkta grå, fullkomligt i sin ordning. Vi ämna nu ej med,dem tvista om, huru statsklokt, ädelt eller menskligt detta kan vara. Vi önskade blott få till dem sjelfve hemställa hvad de skulle hafva sagt, om revolutionärerne, medan de hade makten i händerna, hade företagit sig att befästa den med ett sådant skräckvälde, som reaktionen nu utöfvar. Då hade man utan tvifvel fått höra, att alla gudomliga och menskliga känslor, grundsatser och lagar af rättvisa blifvit på ett himmelskriande sätt våldförda, och man hade haft skäl för en sådan klagan. Nu deremot är maktens dystra hjertlöshet, blott den icke kommer ifrån folket utan ifrån despoten, fullkomligt i sin ordning. Det är detta sätt att uppställa reglorna för den offentliga moralen, efter omständigheterna; som vi anse det nödvändigt att någon gång erinra sig, när man mötes af de klagande deklamationerna öfver anarkien och de förmenta fasor, som folkväldet under det sistförflutna året skall hafva förorsakat. — i