Aftonbladet – 11 januari 1849, sida 2

till kungshuset, tyckte jag flera gånger att han nickade åt mig, alldeles som vi varit gamla bekanta... Men jag kan gråta af förargelse när jag tänker på det. När nu prinsen med hela sitt ståtliga följe af officerare gick in i rummen, fick jag stå utanföre bland pigor och drängar, och jag är ändå af lika god adel som någonsin del... , Jag tycker att den der fula, nybakade fröken von Däben ), när hon-tog emot oss på Carlberg för att hjelpa oss, alltför väl kunde ha presenterat mig för drottningen eller prinsessan ... nog hade jag blifvit antagen till boffröken, och mig hade de åtminstone sluppit att adla. Det värsta af alltihop är ändå, att jag får lof att vara så höflig och artig och tacksam emot den otäckan. ADERTONDE KAPITLET. Tidigt den följande morgonen stod Bernhard i geheimerådet von Dittmars förmak. Knappt hade betjenten utsagt hans namn, innan geheimerådet befallde att han skulle införas. Han kom sjell emot ynglingen med öppna armar och slöt honom med rörelse till sitt bröst. Herr geheimeråd! Huru uttrycka min glada öfverraskning vid återseendet af min räddare, af honom, som återgaf mig friheten då jag, svårt sårad, bortsläpades af zarens troppar!i, , as Min son! Jag får ju kalla er så... Ofverdrif ej denna gerning! Huru kunde jag annat? Om jag kunnat se en yngling, som nyss gjort sitt inträde i verlden, stadd i så sorglig belägenhet, och ej räddat honom, skulle jag ju varit en omenniska,, Men den betydliga penningesumma .. . )Vill ni förorätta mig med att nämna något sådant... Men om ni på något sätt anser er vara mig förbunden, skulle jag bedja er förklara, af hvad skäl ni befinner er här ?n . Det är snart sagdt, Min illa läkta blessyr gick ånyo opp och gjorde mig för längre tid oskicklig till krigstjenst. Kungen ser ej gerna den, som ej hvar dag kan vara i vapen, han ser ej gerna lättingar ..-. Min fosterfar ville ha ett säkert bud till sin slägting, friherrinnan Posse, bos ) Emerentia von Däben adlades, såsom enkedrottning Hedvig Eleonoras . kammarpiga, den 2 Maj 4707. Derefter blef hon kammarjungfru, slutligen kammarfröken, samt dog d. 21 Mars 1745, ogift. (Annot, i ett exemplar af von Stjernmans matrikel,)