Aftonbladet – 8 januari 1849, sida 3

a p ; I niska folk, af hvilka de sednare gingo ut på ;Idring, de förra på stafjagter. (kasuaer) Y RES spatt Ivan Ts AA GE Bahr el: Abiads flodland och dess många talrika, långa, mestadels skogoch buskbevuxna öar. Här har i många tider varit skådeplatsen för striden mellan det hvita muhammedanska och svarta hedlunEtt bittert hat har derföre uppstått mellan båda; negrerna i mas RAA so a BYT BETER VAR FREI TNA SERA Idet inre, som icke haft beröring med de hvita, äro I väl äfven krigiska, men icke så vilda, som shillucI mil torde innehålla 4 million menniskor. ke:na. Expeditionen hade de första 30 dagarne nog att göra, att segla förbi mera än 260 skogbevuxna tillflyktsställen för flodröfrarne i Schillucklandet. Ty detta talrika folk utbreder mot 410:de graden sina stamafdelningar, hvilkas tredubbelt bakom hvarandra fortlöpande rader af byar på en sträcka af 50 När man Istötte på dessa höfdingar eller scheilotier, skänkte Iman dem brokiga kläder eller turbaner, Ien gudomlig dyrkan. hvilket glädde dem, som hittills gått nakna. Dock kunde deras mehi eller öfyerkonung icke förmås, oaktadt Jalla skänker och inbjudningar, att närma sig de fremmande, då man kom förbi hans residens. Likasom Ethiopiens gallasstammar visade de ett träd På den sydliga gränsen af deras område höjer sig bland mångfaldiga, medelhöga, isolerade berg, liknande små holmar på slätten, ett, som kallas Defa Fungh), en utbränd vulkan, som stiger upp från en vid krater: på guldsandsgrund. I Man har i Berlin mörkgrå tuff, och brunröd, porös j af armen af en stor flod, som i det sydliga Schillucklandet från öster lava derifrån. Foten skölj flyter ut i hvita Nilen i tre hufvudarmar från obekanta trakter, Man kallar den Sobat och dess vatten, blått som den hvita Nilens, för till densamma dess halfva vattenmassa. Dess källor torde ligga sydost i Abyssiniens högland. Ett högt berg i denna rigtning skall innehålla rika jerngrufvor. Derifrån vänder den hvita Nilen sig mera åt vester och utbredde sig under 8 grader nordlig bredd i vidlyftiga och mångfaldiga sjöar och skogkrönta moraser. Detta var elefanternas och giraffernas land; flodhästarne kommo ofta fartygen nära. En annan folkstam, Dinkaerna, med sju stammar, bodde här och talade ett annat språk, än Schilluckerna. De voro icke så välväxta som dessa, utan sågo sjukliga och vidriga ut, till följd af morasernas osunda luft, ehuru de först, när solen afsvett det inre landet, draga till fiodbräddarne. De äro ett herdefolk; deras hornboskap har så stora horn, som de fornegyptiska, och de dyrka en oxe som Gud, likasom cgyptierna Apis: kon är bland dem helig, som hos inderna. De tillbedja månen och sluta fred, då den under kriget går upp. Allmänt utbryta de tidigt fyra framtänder i underkäken, hvilket gör dem obehagliga. Sedan flottan tillryggalagt ett par dagsresor mot vester nästan blott i stillastående vatten och genom stora, fiskrika sjöar (en af dem var arabiska geografers Cair), måste den vända sig åt sydost. Dessa sjöar torde näras af en flod i vester, kanske arabernas Kailah. Sedan for man 36 dagsresor åt söder på flodens breda och lugna yta, utan att se hyarken månberg cller forsar och strömfall. Man hann nu till de åkerbrukande Nuerrernas land. Pe omge sina boningar och hjordbr med hägmader; deras hår är rakt och slätt, icke krusigt som andra negrers; deras hy stöter i brunt. Mera åt vester bor ett annat folk, Kykerna, i skönare trakter. Deras seder äro mera milda; fastän de hafva stora hjordar, slagta de aldrig någon kalf, utan Jefva af fisk, korn, rötter och mjölk. Dessa folk täflade att förära de resande elefanttänder, kalfvar, boskap, får och getter. Då man icke kunde mottaga allt, blefvo de sorgsna och kastade djuren i floden som offer åt essa förmodade högre väsenden. Man scelade genom många skogstraktdr med nya växter och djur samt åtskilliga folkstammar på flodens båda sidor med sällsamma drägter, seder och bruk, tills mar till slut nådde Berrernes eller Barryernas land, der man såg de första bergen och der floden blef Klippig. Derföre vände expeditionen om, utan att hafva gjort några vetenskapliga undersökningar. Bergens höjder ock landets inre natur undersöktes icke. Man hörde dock, att man ännu kunde segla 350 mil ned dit, der flera flodarmar förenade sig, den största från öster. Berrerna bestå af herdar, jordbrukare, fiskare och krigare, som ha lika milda seder som Nuerrarna, men hvilka upphöra med Kykernas, Bowernas och Heliabernas folkstammar. Berrerna bestå af fem oliknämnda stammar, som tala ett nytt, med de förras olika språk. De hafva vattenledningar genom , åkrarne i alla rigtningar. af landet och på bergen. Akerbruk och handel med berglandets östra grannar beredde detta välväxta folk välstånd och mildare seder. Männerna voro mest 6 fot höga. De bebo talrika byar af säfkojor längs flodbrädden i det inre De. odla durrah, sesam, tobak och meloner. Bergens jern arbetas till åkerredskarer, förträffliga lansar och pilspetsar. De gå nakna, men pryda sig, i synnerhet qvinnorna, med skönt garfvade skinn, sirliga bälten, förkläden, flätade ;bomullssnören, snäckor, läder och remmar, fjäderbuskar-öch konstiga hufvudprydnader. Halsen, armar, lår och anklar äro belastade med kotallsnören, kedjor, konstiga ringar och armband af jern, koppar och elfenben; de förnämsta bära bjeliror. I stället för kläder måla de buden med ockra, röd som kräftor. Man såg blott en af deras furstar, som keledsagades af många lusende af sitt folk med musikanter, som blåste melodiskt nog på antilopehorn eller kade trummor och metallbäcken. Han var klädd i en vid, blå bomullsskjorta; trettio qvinnor i följet afbröto musiken, som en chör med glädjerop. Fursten,. Lagone kallad, utbredde flera sånger sina armar, att visa sin granna drägt. -På fartyget sög han på de turkiska anförarnes pekfinser, dem till ära; begäfvades med rödt skarlakan och brokiga glassmycken, spisades med dadlar, som här är en obekant frukt, och tog vid afskedet med sig både mattan, hvarpå man låtit honom sitta, tamt dadelkärnorna. Man fick icke audiens hos Berrerxas konung, som har sitt residens på en ö, dit maa endast kommer genom simning. Hans slott berakas af en lifvakt af beväpnade qvinnor med lans och sköld. liga upptäckter gjordes hän 4) att arabiska handelsmän från det södra Abvwssiniens provinser: Enarea, Kaffa och Sitama j Goschops flodområde hitföra ostindiska handelsysrör: kalikoer; tyger från Surate, svärd och vapen; och att alltså handelsförbindelse innes mellan hvita Nilens käll-land och arabisktostindiska kafvet på andra sidan af Högabyssinicn; 2) att inset spår af slafvar och slafhandel finnes i let in:e Afrikas equatorialland, hvilket är en heler sÖr menskligheten. Det var skada att man icke sM på andra sidan om Månbergen, för att göra idare upptäckter. Efter en afskedssalfva af 20 kawonskott den 5 Februari 4842, som första gången enljödo i dessa berg, vände eypeditionen om. Om på färden funna växter, heter det: Hela träckor voro betäckta af bfomstrande Lotus. Man ror sig flyttad till en jettepark, satt under vatten. :räden, buskväyserna och slingerväxterna med deas mänga slags tblommor binda sig icke vid årstierna, som i Europa. Detta lif, denna knoppspricking, denna utvecklingsdrift visar sig, då regnet, attnets, jordens höjd, djup och beskaffenhet verkar, tt samma arter ofta vica halt Alta sen ge I Två märk-ls Fö a ma SA vt bo kört ön I 0 kont tv vil KR An t A red nan NA I KR RE —— bl sti dj dr na de bo m hå de ty sjc oc HH pk